Det är väl så han uttrycker sig Gardell?

Tycker om uttrycket jättemycket, men funderar ständigt och jämt på vad det egentligen innebär att bryta ihop och när är det egentligen man går vidare?

Antingen bryter jag ihop och går vidare flera gånger om dagen eller så gör jag det aldrig på riktigt?

Jag skulle så gärna vilja bli "urladdad" på nåt sätt.

Urladdad för att bli uppladdad. Helt...

Hur gör man?

Äh...

Ibland är det ju bra att företa sig aktiviteter för att verkligen komma på vad man INTE vill. Så jag gick på fikadejt som på papper sa att det vore ett perfekt parti. Men nä.

Eftersom jag ju faktiskt tror starkt på slumpen och tillfälligheter (definitivt inte ödet för det innebär förutbestämt och det går ju inte..) och inte att förglömma rätt plats vid rätt tillfälle. Plötsligt händer det.

Leo är hos faderskapet. Har väl gått sådär. Ringde och var ledsen igårkväll och hade hemlängtan. Gladare idag när syster kom tillbaka men vill fortfarande komma hem så då får han väl det. Han skall åka tåg själv hem! Lite pirrigt, men jag är övertygad om att det går bra. Han har ju mobil och slutstationen är ju stockholm så det ska ju inte vara några problem, och så möter jag på plattformen...

Jag hade lite "egen" tid igår och gick på bio. Själv. Det blir enklast så när man har så svårt att ta ett nej som jag har. Avundas alla som inte har det. Verkligen...

Och självklart är det ju lättare för mig när jag har mycket omkring mig, då är det ju mer "naturligt" men när det är rätt stilla i livet blir små saker lätt stora. Så försöker jag se på det...

Men nu har jag lite projekt att ta tag i. Så snart är den lysande framtiden här igen. Snart...

När det bubblar och sprakar hos mig är det kav lugnt på motsatt front.

När polerna är så motsatta blir det sprakande bara larvigt och patetiskt.

Så jag skiter högaktningsfullt i mitt dumma nyårslöfte och fortsätter leva i min fantasibubbla istället.

Där kan man styra och få det som man vill istället.

Enklare. Mycket enklare...

Jobbcoachandet är väl bra för man får lite positiv peppning, men om det leder till nåt konkret börjar jag tvivla på. Jag ska få hjälp som innebär att coachen söker på eniro.se efter möjliga brancher att söka jobb inom. Juppjupp...

Och professorn ligger på sjukhus med nyopererad bruten arm...

Nåväl.

Vi är marsvinsvakt i två veckor och det ska bli lite mysigt.

...att jag kunde stänga av den här eftertänksamma och överanalyserande sidan av mig själv. Finns det verkligen ingen avstängningsknapp?

Varför kan det aldrig någonsin bara vara enkelt och klart och tydligt?

Eller nej, snarare varför kan jag aldrig acceptera att det är enkelt klart och tydligt?

Blä.

Bockar av min imaginära "att-göra" lista punkt efter punkt och infriar nyårslöften, Dock inte det viktigaste om jobb. Men det kommer....

Jaha ja, året då allt vänder?

Vi kör på det tycker jag.

Snart inleds årets sista dygn och så kommer det här året vara till ända. Äntligen.

Jag tänker avlägga lite nyårslöften för ovanlighetens skull.

1.) Jag ska våga mer.

2.) Jag SKA ha ett arbete.

Det ska väl inte vara så svårt att uppfylla dessa? Båda är ju snudd på livsnödvändiga.

GOTT SLUT!!

Avundsjukt blickar jag mot folk som brinner för något. Ser hur de med fast övertgelse kan hävda saker och tings tillstånd som vara det korrekta.

Jag tror säkert jag kan uppfattas som lika brinnande och fast i min övertygelse ibland. Men så är det inte. På nåt sätt lyckas mina "fasta" övertgelser alltid omkullkastas av nån detalj som jag inte lyckats med att få in i min tankekarta och så faller hela mitt resonemang platt mot marken...

Jag vill brinna. Jag vill vara säker i min tanke utan inblandning av andra infallsvinklar.

Det känns som om hjärnan inte skulle behöva jobba för högtryck jämt då...

Jag är klar med redigeringen av rapporten förutom ett par bilder som jag inte får till...

Så imorgon ska den iväg igen. Ligger lite efter i mitt schema...

Har fått svar från ett av jobben som var ett allmän-svar, dvs nej.

Det andra som jag var på intervjuv har jag inte hört av...så nu har det gått för lång tid så det räknar jag som nej.

Jaja, snart är det nytt år...