Idag blev inte alls dagen som jag hade planerat. Inte det minsta...

Jag fick känningar av det satans bråcket, men kände ganska tidigt att det här var av sorten som skulle ge med sig själv. Frågan är då bara hur lång tid det tar?

Jag kan ju ganska lugnt och tydligt konstatera att det blir inte bra snabbare av hög upplevd stressnivå. Dvs när sinnet är speedat av tankar på allt som skulle ha gjorts men som inte kunde utföras för det var sängläge som gäller...

Jag är lite trött. Kroppsligt och mentalt.

Försökte ringa till kirurgmottagningen idag för att böna och be om en tid! Men då hade de ingen telefontid idag.

Notera: Se för fan till att aldrig få något problem en torsdag framöver!

Ska ringa imorrgon, om det nu gör nån nytta.

Är det stressen som har utlöst det här? Hur fan ska det då bli att jobba innan det är åtgärdat??

Helt slut har jag varit idag. Det stjäl verkligen ens krafter det där jäkla navelbråckseländet...

Först när det smäller till så tänker jag att smärtan nog går att uthärda, men så blir jag orolig för jag vet egentligen inte vad som kan hända, men det känns som om jag håller på att spricka, och trots att de uppmanar till att åka in när jag känner sådär så känns det så fruktansvärt fåningt att vara där på akuten när smärtan väl försvinner. Fast visst inser jag att det ju är det bästa att åka in när det är så total och direkt omställning i måendet när väl smärtan släpper och bråcket "ploppar" tillbaka...men ändå.

Igår mådde jag illa också...som jag trodde kan illamåendet bero på tarmvred, och det är något jag fasar för att behöva uppleva. Men det gick också över tack och lov...

Det var samma läkare som jag fick träffa som senast jag var inne, vilket var för exakt tre månader sen kom jag fram till.

Hemskickad blev jag, men det skrevs en snabba-på remiss så förhoppningsvis kommer det bli åtgärdat inom ett par veckor.

För det är verkligen dags nu. Tröttsamt att gå omkring med den här ständiga oron...

Dagen igår började ju ofantligt bra åtminstone. Jag hälsade på SLU som jag kan börja praktisera på. Det blev ett bra möte och trots att det ligger så avlägset så känns det lockande. Är det på lab jag ska jobba så är det i sån miljö jag verkligen vill jobba. Eller det tror jag iaf. Hursom så är det på ett liknande ställe jag MÅSTE få jobba för att pussla ihop allting enligt min plan. För jag har en plan, jag har alltid haft en plan. Nu när den nästan är slutförd, ja då först kan jag erkänna och identifiera den...

Träffade fd kollegor vilket var mycket roligt! Roligast var ändå mötet med en fd kollega som jag inte träffat på ca 2 år men som jag arbetat ihop med under 12 års tid. Jag såg henne i personalrummet och gick leende fram till henne och skulle hälsa; Hon log lite artigt och undrade säkert vad det var för flinande dåre som närmade sig henne och så säger hon: "Vem söker du?" Tillslut trillar poletten ner för henne och hon inser vem jag är! Det totala chockartade uttrycket var hysteriskt roligt! Och det får väl också en och annan polett att trilla ner hos mig; Det har hänt massor. Bara att inse...

Mötet gick bra och transportkostnaden är löst den första perioden iaf...inte självklart att man ska få hjälp, men det går att hitta nån sorts förmildrande omständighet.

Sen var det en hel massa andra saker jag ville framföra men intresseklubben har slutat anteckna så det är lika bra att lägga ner...

 Isabelle Söder Underbara bilder från Seriebloggen!

Man kan ju inte veta om man passar för någonting förrns man provat på det eller hur?

Han som intervjuade lät väldans positivt inställd idag. Herregud!

Lite annorlunda frågor.

Och han kommer definitivt spara mitt CV i sin databas.

Kanske nu?

Intervju på måndag och möte på praktiken på tisdag...

Vi har katt i kanske upp till 8 veckor...

Linas matkasse med rabatt så billig matvecka...

(Uppskatta då människa....Uppskatta!!!!)

Man är sina tankar? Är det så?

Satan vad jobbigt i sånt fall...

I det desperata försöket att vara ärlig och bara mig själv känner jag mig som en större bluff än någonsin...

Hur släpper man det liksom?

Hur fan skakar man av sig det?

Stort som smått. Livsviktigt och totalt oväsentligt. På alla plan man kan tänka sig. ALLT.

Litet blir stort och stort rent ohanterbart....

Tills jag skriver.

Tills nån frågar...

Närå. Tack de e bara finfint...

IQ fiskmås.

Hej.

Så kan väl min kväll sammanfattas i ett par ord... :-)

Utförligare?

Okejrå....

Det är fint med Facebook och se hur kontakter skapas, skapats eller har funnits oberoende av varandra tycker jag. Det jag närmast har i åtanke i mitt fall gäller mitt första ord "potatismos".

Det visade sig att en gammal vän skulle bevista samma konsert som jag eftersom hon känner en person som brukar gästspela typ på dessa evenemang. Detta gjorde nu att jag fick tillfälle att träffa en kär gammal vän som jag inte träffat på ett tag och det bjöds på hemlagat mos och korv! Till det drack jag billigt medhavt rosévin! Kalas!

Efter det tog vi oss in till Big Ben på söder där konserten skulle gå av stapeln. Eller faktiskt så var det ju två konserter, men "Skriet från vildmarken" var ju det jag var mest intresserad av. Två för mig nya sånger var det den här gången. Men så totalt himla superbra!

Det andra bandet för kvällen var också så bra. Det var bluesmusik. Glatt överraskad blev jag. Jag hade lyssnat lite på dem på spotify innan och tyckt "sådär", men attans vilket ös live! "Colt Combo" heter dom...

Jag ÄLSKAR verkligen liveframträdanden!

Sen blev jag kvar med några konsertdeltagare och här kommer första delen av "ond tant" in i bilden...

Dels så var jag säkert en mycket ond människa som inte kunde ägna en förvirrad mummlande "gubbe" större uppmärksamhet eller vänlighet, men jag klarar bara inte av det ibland (ofta...jämt)... Blir bara irriterad!

Sen så konstaterades att jag är en mycket OND människa för jag dricker både cola och äter på donken.

Nåväl, trots detta ondsinta så kan man tydligen späda ut colan med sprit så minskar ondskan rejält...kan ju vara bra att veta. ;-)

Jaja, jag är både svagsint och ond...får väl leva med det! Hoppas jag kan kompensera det på annat sätt i stället...

Den goda tandläkaren var en trevlig ny bekantskap som fick mig på tankar om god munhygien och faktiskt börja tänka på hur ondsinta cocacola faktiskt är när man tänker till lite...och bekräftade ett tips som för mig är helt revolutionerande! Att man inte ska skölja bort tandkrämen ur munnen när man borstar tänderna, alltså i princip bara spotta ut överflödet. Det är ju så total-logiskt när man tänker på det så jag känner mig smått korkad att jag får "Aha" upplevelse av det... men tycker själv det känns bättre när jag börjat att borsta tänderna på detta sätt.

Nåväl, BigBen stängde och sällskapet var inte så stort längre...men vi hastade vidare för att hinna med beställning innan nästa ställe stängde. Hängde med rätt bra tror jag för att vara promenad i rask takt!

Sen blev det stopp och utfodring för vissa. Här hade jag tänkt avbryta kvällen men det var ju vardag och t-banan slutat gå och jag visste knappt var jag befann mig? Fattade tillslut att jag var vid medborgarplatsen och det skulle ta en jäkla tid med nattbuss hem. Jättelyxigt att de går nattbussar, men de går ju så sällan...

Så jag tackade ja till medföljande till eftersittning med vindrickande (Eh, superkonstig formulering)

Det bjöds på vin, whiskey och lite kattgos! Och så lyssnade vi på en spännande gammal låt som jag hoppas går att få tag på digitalt för den vill jag höra igen!

Det blev en hel del vin för det snurrade till totalt i huvudet på mig så jag var nog inte vidare trevligt sällskap de sista timmarna men tillslut kunde jag samla ihop mig så värden fick sin välbehövliga sömn....

Herregud klockan var typ 8-9 när jag väl var hemma!

Men jisstanes vad roligt jag hade och sånt här nattsuddande förekommer ju garanterat inte SÅ ofta i den onda tantens liv...

Trötter är jag...

Men det var det värt!

Det är så mycket så det är svårt att ta in.

Men säger man(=doktorn) till mig vid -120 kg att "du går nog inte ner så mycket mer nu..." då måste jag ju göra det bara  därför liksom...

Och remiss skickad efter besök hos doktor som sa "det där är ödem, ingen tvekan, det måste du få hjälp med..."

Och så frågan:

"Varför har du inte varit där och kollat upp det förut?"

Jag har försökt. Tro mig. Men vad får man höra?

Vi väntar och ser...

Jag har läst lite och vad jag kan se är en behandlingsform vid svårartad ödem fettsugning.

Fladderflagishbenen bort?

Man kan ju hoppas....

Intervju inbokad på måndag och praktikbesök på tisdag...

Och ikväll ska jag ha galet roligt!