Så kan väl min kväll sammanfattas i ett par ord... :-)

Utförligare?

Okejrå....

Det är fint med Facebook och se hur kontakter skapas, skapats eller har funnits oberoende av varandra tycker jag. Det jag närmast har i åtanke i mitt fall gäller mitt första ord "potatismos".

Det visade sig att en gammal vän skulle bevista samma konsert som jag eftersom hon känner en person som brukar gästspela typ på dessa evenemang. Detta gjorde nu att jag fick tillfälle att träffa en kär gammal vän som jag inte träffat på ett tag och det bjöds på hemlagat mos och korv! Till det drack jag billigt medhavt rosévin! Kalas!

Efter det tog vi oss in till Big Ben på söder där konserten skulle gå av stapeln. Eller faktiskt så var det ju två konserter, men "Skriet från vildmarken" var ju det jag var mest intresserad av. Två för mig nya sånger var det den här gången. Men så totalt himla superbra!

Det andra bandet för kvällen var också så bra. Det var bluesmusik. Glatt överraskad blev jag. Jag hade lyssnat lite på dem på spotify innan och tyckt "sådär", men attans vilket ös live! "Colt Combo" heter dom...

Jag ÄLSKAR verkligen liveframträdanden!

Sen blev jag kvar med några konsertdeltagare och här kommer första delen av "ond tant" in i bilden...

Dels så var jag säkert en mycket ond människa som inte kunde ägna en förvirrad mummlande "gubbe" större uppmärksamhet eller vänlighet, men jag klarar bara inte av det ibland (ofta...jämt)... Blir bara irriterad!

Sen så konstaterades att jag är en mycket OND människa för jag dricker både cola och äter på donken.

Nåväl, trots detta ondsinta så kan man tydligen späda ut colan med sprit så minskar ondskan rejält...kan ju vara bra att veta. ;-)

Jaja, jag är både svagsint och ond...får väl leva med det! Hoppas jag kan kompensera det på annat sätt i stället...

Den goda tandläkaren var en trevlig ny bekantskap som fick mig på tankar om god munhygien och faktiskt börja tänka på hur ondsinta cocacola faktiskt är när man tänker till lite...och bekräftade ett tips som för mig är helt revolutionerande! Att man inte ska skölja bort tandkrämen ur munnen när man borstar tänderna, alltså i princip bara spotta ut överflödet. Det är ju så total-logiskt när man tänker på det så jag känner mig smått korkad att jag får "Aha" upplevelse av det... men tycker själv det känns bättre när jag börjat att borsta tänderna på detta sätt.

Nåväl, BigBen stängde och sällskapet var inte så stort längre...men vi hastade vidare för att hinna med beställning innan nästa ställe stängde. Hängde med rätt bra tror jag för att vara promenad i rask takt!

Sen blev det stopp och utfodring för vissa. Här hade jag tänkt avbryta kvällen men det var ju vardag och t-banan slutat gå och jag visste knappt var jag befann mig? Fattade tillslut att jag var vid medborgarplatsen och det skulle ta en jäkla tid med nattbuss hem. Jättelyxigt att de går nattbussar, men de går ju så sällan...

Så jag tackade ja till medföljande till eftersittning med vindrickande (Eh, superkonstig formulering)

Det bjöds på vin, whiskey och lite kattgos! Och så lyssnade vi på en spännande gammal låt som jag hoppas går att få tag på digitalt för den vill jag höra igen!

Det blev en hel del vin för det snurrade till totalt i huvudet på mig så jag var nog inte vidare trevligt sällskap de sista timmarna men tillslut kunde jag samla ihop mig så värden fick sin välbehövliga sömn....

Herregud klockan var typ 8-9 när jag väl var hemma!

Men jisstanes vad roligt jag hade och sånt här nattsuddande förekommer ju garanterat inte SÅ ofta i den onda tantens liv...

Trötter är jag...

Men det var det värt!

Det är så mycket så det är svårt att ta in.

Men säger man(=doktorn) till mig vid -120 kg att "du går nog inte ner så mycket mer nu..." då måste jag ju göra det bara  därför liksom...

Och remiss skickad efter besök hos doktor som sa "det där är ödem, ingen tvekan, det måste du få hjälp med..."

Och så frågan:

"Varför har du inte varit där och kollat upp det förut?"

Jag har försökt. Tro mig. Men vad får man höra?

Vi väntar och ser...

Jag har läst lite och vad jag kan se är en behandlingsform vid svårartad ödem fettsugning.

Fladderflagishbenen bort?

Man kan ju hoppas....

Intervju inbokad på måndag och praktikbesök på tisdag...

Och ikväll ska jag ha galet roligt!

Japp. Det är det...

Hur får man ihop det till nåt vettigt undrar jag dårå'?

Varför?

Det är ju det som fladdrar omkring därinne...ord,ord,ord...och en helvetes massa molekyler!

Att få ihop en faktatext som är blixtrande knivskarp, klar och tydlig kan ju iofs vara poetiskt på sitt sätt.

Nu får tankarna iväg på ett annat spår och jag hinner inte ifatt dem, så detta får vidareutvecklas vid annat tillfälle...

Halåå, vänta på mig nu så jag hinner med för fan!

Det tar på krafterna med dessa "utfrågningar".

Men vad som känns så jäkla skönt alldeles på riktigt är att det känns inte som jag sitter och ljuger och bara hittar på; Det känns verkligen att jag kan stå för vartenda ord som jag säger!

Det här är jag och det här kan jag. Det här är jag mindre bra på och jag jobbar verkligen på att bättra mig och dit vill jag!

Fick jättebra kontakt med rekryteraren som sa "Om jag fick bestämma skulle jag anställa dig" å det är ju inte fyskam.

Nu gäller ju jobbet på det där stora, stora stället i Södertälje och det är korttidsanställning, men jag har lite förlikat mig med tanken att det är så det kommer se ut, fast på nåt sätt tror jag det passar mig. Och samla erfarenheter är aldrig fel...

Nu hoppas jag att jag åtminstone kan få komma vidare till steg 2....

Ur mina ögon sett i alla fall....

Det känns kanske lite som ett försvarstal efter att ha fått lite ogillande kommentarer på en länk jag la upp igår.

Men det är hur min världsbild ser ut, hur det ibland måste vara tvunget att storma över det till synnes lilla för att få till stånd en förändring i det stora i slutändan.

Min infallsvinkel i det hela var från mobbingperspektivet. Specifikt nätmobbing.

Och att få vara hur man vill utan att bli kommenterad och hånad.

Det här läste jag först:

http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/fangas-i-tv-med-orakade-armhalor-da-fortjanar-du-att-mobbas-och-trakasseras-pa-internet/

Efter att själv ha ett utseende som ofta kommenteras i liknande sammanhang med lika hårda formuleringar, lika mycket hat och avsky har setts strömma fram. Att själv på ett personligt plan fått utstå dessa, kanske inte lika hårda ord för än så länge håller man ju tillbaka lite vid direktkontakt med människor, men på nätet får man säga precis vad man vill och man ska : 1.) Automatiskt förstå att det kanske inte var så hårt menat eller 2.) "Men orka bry sig..."

Jag kan då inte riktigt låta bli att bry mig.

Om ingen reagerar på att det sägs sådana hårda ord om en orakad armhåla, om man inte har det sunda förnuftet att förstå att det borde ALDRIG någonsin vara okej att uttala sig så föraktfullt, hur ska man begripa det i större sammanhang?

Så då tyckte jag att det var skönt att "den mobbade" verkade vara en person som kan stå för den hon är.

Så då hejjade jag lite på en orakad armhåla.

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/14513170

Det som stör mig allra mest är upprördheten över någon som inte passar in i normen i en tidsålder som lovsjunger individualism.

Åter igen kommer jag tillbaka till "Du får vara som du vill, bara du är som alla andra..."

Nä... jag får inte ihop det. Inte det minsta...

Kanske dags nu?

Arbeta. Vardag. Rutiner...

Så lockande. Så skrämmande...

En INKOMST. Herregud...så ovant!

Fast.... jag vet ju inte än.

Kanske?

Eller idag är en ny dag.

En ny vecka.

Nytt.