Redo för nästa fas känner jag. Nu är det motion som gäller. Stavgång rockar fett...

Det var nåt viktigt jag ville säga. Något meningsfullt och betydande. Men det förintades och flög sin kos.

Så det var väl inte så viktigt.

Eller så var det så viktigt att det inte är redo att förmedlas.

Så kan det ju också vara...

Igår blev vi ju av med vår tillfällige husgäst, men imorgon får vi träffa henne igen då vi är bjudna på middag och får äta äkta kinamat, tillagad på kinesiskt vis.

Jag drömde så himla intensivt och underligt om katter inatt, sån där dröm när man är helt utmattad när man vaknar och så fruktansvärt lättad att man vaknar och inser att allt bara var en dröm.

Mamma och pappa var med i drömmen, pappa som huvudfigur och mamma med i bakgrunden. Det hemska i drömmen var att pappa var så fruktansvärt arg på mig...

Hur han var arg och varför och hur han hanterade situationen är komisk, men inte känslan som dröjer sig kvar.

Som jag kommer ihåg delar av den.

Vi hade två katter som hämtades, eller skulle hämtas, men när de kom för att hämta så hade de bara en kattbur med sig så en av katterna skulle stanna en extra dag. Inga problem sa jag...

Men det visade sig att jag bodde hemma i vällingby, och så utbrister jag till pappa:

"Oj då, vi har ju en katt kvar här över natten och jag som skickade hem kattlådan..."

Här blev då pappa rosenrasande. Minns inga detaljer, men jag började lägga ut tidningspapper och hushållspapper på golvet på lilla toaletten.

Pappa är arg. Fly förbannad. Och härjar och gormar. Mitt i allt börjar jag leta efter båda katterna och hittar ingen. Har den där hemska panikkänslan i kroppen och letar och letar och letar...

Sen öppnar jag dörren till badrummet på övervåningen och där är pappas nya sovrum! Eller han har rivit ut badkaret och byggt sig en enkel träbrits och ska nu minsann sova där. Fortfarande superarg och vänder sig i sängen så ryggen är mot mig...

Jag fortsätter leta efter katterna och blir lite lättad i drömmen för jag kommer äntligen på att en av katterna har ju faktiskt åkt hem! Men en är ju fortfarande borta...

Då vaknar jag och blir superlättad när jag inser att jag faktiskt inte behöver leta efter någon katt. En sån skön känsla.

Men pappas ilska är fortfarande obehaglig....

Ganska så tungt just nu.

Helst vill jag ligga i sängen och dra nåt gammalt över mig.

Men det går ju inte...

Då var nu gränsen passerad och jag är officiellt gammal!!

Jag har ingen inspiration att skriva så det blir lite bilder istället från den stora dagen och övriga sommarbilder...

Det var poolparty och bror hade fixat fin skylt!

Såhär glad blir man på poolparty! (Kusinbarn Ellen)

Dröjde inte länge förrns poolen var full... 

Cirka 30 min innan gästerna skulle anlända hände detta...        

Jag fastnar tydligen inte på bild, har ännu inte sett en enda bild på mig själv, men jag fick ju en cykel och den är med på ett par, så jag är from nu min cykel... 

Världens läckraste buffé blev det! Alla hade med sig jättesnarriga saker och detta är ungefär hälften!

En bild på skygga prinsessan som vi är kattvakt åt. Hon var med och uppvaktade på morgonen när Leo fixade frukost på sängen åt mig!!  

En bild från Judarn vid "vår" grillplats som vi besökt ett par gånger i år...såå fint där! 

Vi spelade minigolf med syster och svåger en kväll och fick närkontakt med luftballong som landade på Kaananbadet! Vad stora de är!    

Solnedgång vid Kaanan. Vackert...

Sista gästerna från min underbara fest! Dessa två finns nästan alltid med på "sista bilden".... :-D       

Sådär...

Nu börjar 2:a halvlek!

Watch out!!!

;-)

Sitter här på rummet på mitt älskade Brommagården, jo jag har dator med mig. Jo jag har köpt en vecka mobilt bredband. Jo jag är väl helt föstörd, helt it-fierad. Men detta är avslappning på hög nivå för mig. Så då blev det så. Inte för att jag behöver förklara, men gör det ändå...

Välkända människor blandas med nya ansikten. Mina fötter trampar på stigar jag känner igen men som på nåt sätt krympt och blivit gästvänliga och framkomliga. Vattnet är inbjudande och inte besvärligt längre, bryggan inte en lurug fälla som skall bekämpas. Också den tar emot mig med stabila brädor som en kärleksfull omfamning..

Jag trivs här. Jag njuter här i detta paradis på jorden. Jag önskar så att jag varit på den plats i livet den där första sommaren, det allra första mötet som var så magiskt. Fast det är väl högst troligt att det är för att det var som det var...som det blev som det är. Jo...

Nu ska jag sova...i knarrande säng.

Nu har jag tagit mig lika långt som senast det begav sig; Projekt utfört och obligatoriska redovisningar avklarade. Nåväl, första utkastet till rapport är ännu inte inlämnad, men den har tagit form iaf...

Tack pappa för att du var med mig idag. Idag då du skulle fyllt 71 år...Saknar dig!

Har samlat guldkorn och pärlor de senaste dagarna. Började i torsdags med med besök från nyfunnen vän från KTH, med filosofiskt samtal. Fredagen tillbringades på KTH med nystart i slutspurten, sen vidare till middag i Hässelby med härligt umgänge. Vi stannade kvar över natten och fick en härlig start på lördagen med lite bus i deras fina parklek innan vi tog oss hem för uppfräschning innan nästa äventyr...

Det pågår en fotbollsmatch som jag bevittnar lite från avstånd i skuggan...

Nästa punkt på schemat var mer som diamant-kornet i mitt konstruerade halsband av minnesvärde stunder i livet.

Vi tog oss till bröllopsfest i Skarpnäck hos Guldmänniskor som jag inte träffat på 10 år och som endast funnits i perifirin i mitt synfält under denna långa tid som förflutit sen dess. Men så blev jag vän med A för en tid sen på Fejjan och kunde åter få en liten inblick i hans tillvaro. Då för 10 år sen var det ivrigt dagboksskrivande och kommunikation genom tillhörande "gästböcker" kopplade till dagbokssidor. Nu är det mobiluppladdningar via FB med korta statusuppdateringar som gäller. Så då fick man kännedom genom personers sätt att uttrycka sig med ord och nu genom att uttrycka sig med bilder. Ord är fortfarande viktiga, men bilder tar allt mer plats.

I April i år så gifte sig A med sin livskamrat M, det såg jag alltså via bilder på FB. Så för nån vecka sen så skrev A i sin statusuppdatering att alla var hjärtligt välkomna på bröllopsfest lördagen den 4/6... Så jag kommenterade med "Det vore trevligt..." och han svarade  "Vad hindrar dig?" Tja, förutom det typiska Men-inte-kan-ska-väl jag?? så fanns väl direkt inga hinder, så jag tackade ja!

Och det ångrar jag inte. Och inte Leo heller. Det kändes viktigt för mig att med mig Leo dit och såhär i efterhand har jag lyckats klura ut varför. På festen befann sig en hel del (nåja, ett par iaf...)människor som faktiskt träffat Leos pappa under ganska trivsamma förhållanden; Vi hade riktigt kul på de två tillställningar vi var med på gemensamt. Och eftersom jag sysslar med att avsluta, knyta ihop, se sammanhang så var det viktigt med något positivt kopplat till P, även om jag inte kunde påtala det då det försigick, utan såhär i efterhand. En insikt helt enkelt....

En helt underbar kväll var det och vi stannade mycket längre än jag tänkt, men som jag sa till Leo...man ska gå nä'r man har som roligast, då dröjer sig det glada minnet kvar längre....

 Bästa brudparet öppnar presenter! Underbara människor i avslappnad miljö!  

Söndagen startade sent och blev en seg dag, men på kvällen piggnade vi till och tog oss till Kungsan för lite scenuppträdande och glass. Träffade en fd arbetskamrat från SVAB, som inte kände igen mig... kul! :-)

 Smaka stockholm bjöd inte bara på mat och musik...

Idag på nationaldagen hade jag äntligen orsak att ta mig till Fåfängan! Ni vet det där stället som ligger högt upp på ett berg vid vikingterminalen och som man från vägen inte direkt ser hur man ska komma dit! Så har min uppfattning varit om stället iaf...

Och det var tur att jag valde nu att äntligen besöka, för det var upp, upp, upp för massor av trappor som var både sneda, vinda och rätt bräckliga på sina ställen! Men det var värt det, och inte så jobbigt som jag förväntat mig heller faktiskt. Väl där lyssnade jag på skönsång av Matilda Olivia, som är fästmö till en gammal studiekamrat till mig. Mycket trevligt att träffa dem båda! Lite glest med folk, men det gjorde ju att vi fick platser på 1:a parkett!

Fin sång i härlig miljö...

Traskade ner för alla trappor och hoppades få träffa syster yster, för vi såg ju Cinderella lägga till vid kaj där uppifrån! Tyvärr hade hon inte tid, men vi tog en promenad längs vackra Fjällgatan och när vi hade glasspaus ringer hon och säger att hon befinner sig på akterdäck! Så vi såg faktiskt varann och kunde vinka iaf! 

Malin ä'r faktiskt med på bilden....

En långhelg till ända. Till bredden fylld med guldkorn...

Imorgon intensiv början på slutspurt mot avslut.

Sen kan livet börja.

På riktigt.