Att ha ett bråck som gör sig påmint och på kvällen titta på vetenskapens värld som handlar om cellätande "makrofager" med utseende som spindelliknande slemhögar, skapar väldigt intressanta drömmar på natten.

Jag drömde att ett nytt bråck "poppade" upp på sidan och när jag försökte massera in det så växte det ut som värsta alienarmen, fast dock fortfarande under huden så tack och lov en väldigt blodfattig dröm.

Det resulterade dock i ett besök på akuten där bråcket togs om hand om med operation eftersom det nu inte behövdes diskuteras längre om det skulle åtgärdas då jag hade en tentakel som stack ut typ vid axeln!

Drömmar är underliga...

Det var synnerligen kallsvettigt tidigare idag när datorn inte riktigt ville starta ordentligt! Jag har varit duktig på back-up den senaste tiden i och med rapportskrivandet, men hade inte blivit gjort sen senaste uppdateringarna som är en del...

Fick igång i felsäkert läge och kunde säkerhetskopiera och avinstallera program som jag tror orsakat haveriet.

Nu verkar det ok.

Herregud om den kraschar på riktigt snart!

*gulp*

Sen magvärk på det så har det fasiken varit nära-döden-upplevelser hela dagen.

Tur att det är en ny vecka imorgon...

:-O

Att möta rädslor sägs ju vara framåtsträvande.

Jag måste väl erkänna att det är så.

Jag lyckades trots obehagsklumpen i magen och hjärtklappningen (fast i och med att mitt hjärta nu är ett unikt organ så är det mer en imaginär hjärtklappning...)(hmm...undrar om kroppen luras av ickesnabbtslående hjärta så stresshormonpåslaget blir mindre?)

Jag lyckades beta av ca en tredjedel av min telefonlista.

En av tredjedelarna kunde jag inte ringa för där blev paniken för stor då hon som ständigt påminner mig om mina tillkortakommanden upplyste mig i allt för stor grad om vilken idiot jag varit som över huvud taget kommit på tanken att söka just det jobbet när det så tydligt framgår i arbetsbeskrivningen att jag ju saknar behövlig kompetens. Det låser sig en aning när man hör den förmaningen omochomochom igen. Liksom.

En annan av trejedelarna hann jag inte med men får försöka igen nästa vecka.

Men den tredje tredjedelen fixade jag! Den tredjedelen resulterade i en anteckning att jag hade hört av mig och verkligen visat intresse och en spontan telefonintervjuv till en annan tjänst eftersom den jag sökt redan hade annan sökande tillsats.

Det gav utdelning.

Återigen var jag tvungen att uppfinna hjulet. Men så är det. Jag är sån.

Det enda är väl att jag åtminstone inte uppfinner samma hjul gång på gång...

Får jag hoppas.

Så. Just idag är jag åtminstone stark.

Vill läsa

vill skriva

vill måla

vill sjunga

vill vill

vill vill

Vill bli klar vill slutföra vill avsluta....

Högvarv

spänd

Vill kunna kan inte klarar inte!

Idéer. Tankar.

Vadnäromhurvarför?

Sova...

Om jag kunde omvandla mina tankeloopar till fettförbränning vore jag tamejfan smal....

*10^triljonerstrilljoner

Om möten.

Om människor och inspiration.

Och vackra, vackra ord.

Berörande och slagkraftiga.

Och toner. Musik.

Vill jag skriva mycket.

Men inte just nu. Sen senare istället, så får ni smakprov från det som ÄR inspirerande.

För mig...

Fredrike

http://www.fredrikelantz.com/22procent/excerpts.php

Anders=Väddö
http://www.vaddo.fhsk.se/

Ulven

http://www.ulven.ms/Sangboken.html

Jan
http://www.youtube.com/watch?v=XgSn9ef2Bnk&feature=share

Ulf

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1610&artikel=1998741

"... gått NER 115 kg??"

Jag måste erkänna att jag roas lite av att få den kommentaren av just läkare för det syns så väldans tydligt att de liksom tittar på mig genom andra ögon när de väl kommit till den passagen i sin journalanteckning.

Har gjort grundlig undersökning av hjärtat vilket innebar att jag varit radioaktiv och strålad med gamma strålar.

Blev ingen ny Hulk. Trist.

Har fått kommentarer men ändå inte på rapporten. Så räknar med multum av den varan när Il proffesore läst igenom den på riktigt.  Och bara jag får kommentarer och saker att rätta så har jag ju faktiskt utfört rättningsarbetet genast. Faktiskt.Så fördröjningen har jag väldigt liten del i just nu känns det som.

Och så har jag övat intervjuvteknik och i annat sammanhang fått höra att jag var inspirerande och det gjorde mig alldeles för glad. För höga toppar orsakade av för lite skapar onödiga dippar som jag inte har lust att orka med men inte fömågan att släppa. Komplext.

Sömn är förövrigt en bristvara eftersom insomnandet störs av febrilt arbetande tankeverksamhet. Irriterande.

Eftersom det var ett år sedan jag påbörjade ex-jobbs projektet hade jag tänkt mig ett sorts bokslut skulle presenteras.

Det gick snabbare än någonsin att vandra upp längs den kullerstensbelagda vägen och vid nedfärd i rulltrappan var det nästan som om jag inte behövde hålla i mig.

Vad omdömet än blir är jag i mål och uppdraget är slutfört.

Så. Nu stundar nya tider...