Insikter om lite kletiga beteenden är ganska småvidrigt.

Eftersom jag väljer att inte respektera gränsen(eller ser den inte? eller vill inte se den? vill inte acceptera?) behöver jag väl åka in i muren.

Antar jag...

Kanske pågår det bara i mitt huvud, men det härjar fritt.

I vilken fall som hels gör det bedövande ont. Just precis just nu...

Att få vara med.
Att få tillhöra de ordinarie på en standard spelplan.
Att få bocka av alla beskrivningar hur trevande nyfikenhet letar sig fram till kontaktsökande och noga planerat slumpmässigt möte.
Att sitta nära och vara nyfiken...
Det är situationen som är den väsentliga.

Just nu i stunden är det den jag så desperat suktar över och är i stort behov av.
Få vara i uppmärksamhetens mittpunkt, få var den centrala punkten få vara den som ger upphov till nyfiket intresse.
Och jag har upplevt det nu.

Jag känner mig äntligen normal...
Jag känner mig fri och svävande!

Fri att tillåta mig att vara unik...

Och att jag är viktigast för mig!

Jag känner mig ha landat nu. På riktigt...
Framtiden är ljus och oskriven, och det oskrivna är bara underbart spännande roligt!
Hej framtid! Jag kommer nu...

Det är bra att jag tydligen är rätt haj på det där med djupandning. 

Det bidrar nämligen till ökat välbefinnande...