Ur mina ögon sett i alla fall....

Det känns kanske lite som ett försvarstal efter att ha fått lite ogillande kommentarer på en länk jag la upp igår.

Men det är hur min världsbild ser ut, hur det ibland måste vara tvunget att storma över det till synnes lilla för att få till stånd en förändring i det stora i slutändan.

Min infallsvinkel i det hela var från mobbingperspektivet. Specifikt nätmobbing.

Och att få vara hur man vill utan att bli kommenterad och hånad.

Det här läste jag först:

http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/fangas-i-tv-med-orakade-armhalor-da-fortjanar-du-att-mobbas-och-trakasseras-pa-internet/

Efter att själv ha ett utseende som ofta kommenteras i liknande sammanhang med lika hårda formuleringar, lika mycket hat och avsky har setts strömma fram. Att själv på ett personligt plan fått utstå dessa, kanske inte lika hårda ord för än så länge håller man ju tillbaka lite vid direktkontakt med människor, men på nätet får man säga precis vad man vill och man ska : 1.) Automatiskt förstå att det kanske inte var så hårt menat eller 2.) "Men orka bry sig..."

Jag kan då inte riktigt låta bli att bry mig.

Om ingen reagerar på att det sägs sådana hårda ord om en orakad armhåla, om man inte har det sunda förnuftet att förstå att det borde ALDRIG någonsin vara okej att uttala sig så föraktfullt, hur ska man begripa det i större sammanhang?

Så då tyckte jag att det var skönt att "den mobbade" verkade vara en person som kan stå för den hon är.

Så då hejjade jag lite på en orakad armhåla.

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/14513170

Det som stör mig allra mest är upprördheten över någon som inte passar in i normen i en tidsålder som lovsjunger individualism.

Åter igen kommer jag tillbaka till "Du får vara som du vill, bara du är som alla andra..."

Nä... jag får inte ihop det. Inte det minsta...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilket bättre sätt att starta det nya året genom att avsluta något gammalt och avdankat? Tack och hej!     ...

Då Jag försöker ta mig framåt men försvinner i mängden, blir undanskuffad. Når aldrig fram... Men blicken är fokus. Nu Jag har vänt om. Försöker tränga mig förbi och bort, blir bortmotad. Vet inte vart jag ska ? Och blicken är tom. ...

Prinsen bad om att få cykla till Vällingby redan på lördagkvällen. "Jag kan ju cykla så får jag en liten cykeltur!" Vilket stärkande argument för en som uppmanar till all sorts aktivitet. Jag nappade ju självklart på idén... På söndagsmorgonen vakn...

Varför?

Du är så totalt jävla pantad din vidriga ursäkt till mänsklig livsform. Fatta att dina vidriga tankar lyser igenom och förgiftar allt som är normalt och lugnande... Du är rakt igenom totalt rutten. Försök acceptera det så kan alla andra gå vid...