Det där som jag gjorde reklam för här för nån vecka sen kan jag nu presentera på riktigt!

(Eftersom jag laddat upp det på Fejjan redan så har ni väl redan kikat på det, men kanske finns det väl nån som läser som jag inte har på fejjan...)

Nåväl, tjänster och gentjänster gjorde att jag nu har tillgång till revyn från Väddö i hanterbara digitala filer som lämpar sig att visa upp. Det är endast klippet med min solosång och egenkomponerade text som jag visar, för det har jag fullständiga rättigheter till.

Tyvärr kan jag inte visa mer för jag vet åtminstone några av deltagarna som nog inte vill beblanda sig med att de haft något att göra med den här produktionen över huvud taget eftersom de tyckte att det var höjden av pinsamhet att vara med i något sånt här amatörmässigt. Det är vad jag minns att de sa då, så det måste ju respekteras...

Nåväl, mitt unika helt otroliga tjusiga mästeverk bjuder jag så gärna på... ;-)

Se och njut! :-D (nåja... ;-))

En fond jag blev beviljad i november och som jag lite lyckats glömma bort kommer batalas ut inom ett par dagar.

Nu är bara frågan hur jag ska prioritera i min lilla pappershög av räkningar?

Kasta mig iväg till pantbanken ska jag göra i alla fall och hoppas på att mina kära smycken fortfarande finns kvar och inte är sålda...

Och kollo...

Och resan till gbg..

Jaha, så var de pengarna slut....

Som sagt. Täppa till de största hålen i den här sjunkande skutan.

Fast lasten blir lättare... för ångesten krymper ett par ton cirka sådär....

Istället för att se det som är ser jag bara hur det "borde" vara.

Hur lär man sig att se det som är?

Eftersom jag är så så stjäl det så mycket enrgi och skapar så himla mycket onödig oro över stort och litet...

Klump i magen och halsen det stramar i bröstet och käkarna. Och under huden kryper det. Som nålar..

Som myror.

Sömnlöshet. Förbannade måne. Förbannade jävla malande tankar. Irrande malande ältande vältande stjälpamde....

Huvudet på kudden leder till klarvakenhet.

Ändan i soffan leder till apati.

Men tänk inte så förbannat jävla mycket din satans jävla kossa. Gör! Handla! Agera!

Och vaddå? Har inga idéer. Dom har tagit slut....

I'm not a doer I'm a thinker....

Hur jävla fel är inte det i vår arbete leder till frihets värld?

Skriv för livet skriv dig fri. Tack jo det funkar.

För stunden...

Så. Nu ser jag att solen lyser därute bakom persiennerna...

En stund.

Onsdagen var dagen som det sista jobbet som jag hade på gång hörde av sig och meddelade att de "gått vidare med annan kandidat" det sänkte mig totalt för en stund men peppande ord och rask promenad till kyrkogården i eftermiddagssolen lyfte mig en smula.

Påvägen till kyrkogården såg vi en stackars orm som låg halvt överkörd på vägen. Leo som är beskyddare av ALLT liv ville såklart att vi skulle rädda den Innan vi fick tag på pinnar så hann det komma en bil och köra över den ytterligare tyvärr.

Men vi plockade bort den från vägen så att den slapp bli helt mosad och halbegravde den under lite löv i dikesgrenen...

Vad är det för sort?

På fredagen tog jag mig till Kunsan för det pågick turkisk kulturfestival och det skulle bli uppträdande av Dervisher, som är ett gäng snurrande munkar är väl den simplaste förklaringen. Deras dans är ett sorts sätt att sätta sig i ett tranceliknande tillstånd för att komma i kontakt med det innersta gudomliga. Fruktansvärt fascinerande att se. De såg så fruktansvärt rofyllda ut under själva snurrandet och läskigt opåverkade ut av snurreriet. Själv blev jag yrsligt  illamående bara av att titta på dem! Det finns så mycket spännande ritualer...

Lyckades fånga rätt bra hur rofyllda de ser ut...

På lördagen snappade vi upp att familjen Wingren skulle besöka öppet hus på hund och kattstallet i Åkeshov, detta medans vi var ute och rastade min cykel. För jag tycker fortfarande det är fruktansvärt läskigt att cykla, så det blev mest att jag ledde den. Men det är fint att gå med den, för den är så fruktansvärt snygg!

Min tokfina vita cykel...

Nu skulle man ju kunna tro att vi tog en cykeltur till Åkeshov. Men nä. Det blev tunnelbana pga av cykelrädsla och att det var inte så lång stund kvar på öppet hus...

Men vi såg alla fina övergivna hundar. Vanvårdade omhändertagna Amstaff hundar får en nästan att bli lite mordisk i sinnet över deras förra ägare, för de har nog haft ett kämpigt liv....

Nästan hela familjen Wingren med på bild.... ;-)

Vi såg fina katter också. Och efter fina Saras vistelse hos oss är jag nästan helt på det klara med att vi behöver en katt i det här hemmet igen. Så vi spanade lite på Kattstallet, för det kommer bli ett omhändertagande av omplaceringskatt i sådant fall.

Att få ha vara med och se Skygga Sara de här vecklorna hur hon närmat sig oss stegvis är en häftig upplevelse. Från att knappt visat sig dagtid och smugit fram och ätit i skydd av mörkret och absolut inte klappa hene till att få lyfta upp henne i famnen och höra henne spinna och få en liten buff mot hakan. Det är grejjer det!

Söta Sara....

Att ha ett arbete att gå till är så jävla mycket mer än en stadig inkomstkälla.

Även om man sitter här nere nästan på botten och stirrar längtansfullt upp mot pengaljuset, så inser man det.

Det är samtal, social samvaro och känsla av meningsfullhet.

Som att sitta på en solig plats och äta lunch tillsammans.

Som  att ha en uppgift som måste bli klar.

Och samtalen. Om hur allt är fel i strukturen överallt. 

Det stora...

Eller hur god den där grytan blev igår åh, kan jag inte få recept?

Det lilla...

Samvaro, meningsfullhet och delaktighet i ett större sammanhang.

DET är vad det handlar om.

Min valborg: Missad musik, nedbrunnen brasa i Drågsved ledde till kattkoll och vindrickande i vänligt kök för att avslutas med fin-öl's drickande i trivsam samvaro på söderpub.

Missade att ta kort på de ljuvligaste 3-veckor gamla kattungarna.

Min 1:a maj: Återförenande med min prins, utkantskoll av demonstration. Åter missad musik! Glasspaus i gamla stan. Koll på musik och lite mer i smeten deltagande i demonstartion. Medföljande till "sjätte tunnan" för vätske kontroll och där blev det spontanframträdande av underbar musik. Kändes litegrann som att befinna sig i himlen måste jag erkänna.

Prinsen kom hem med ny frisyr minsann...

Vackra människa...   

Vi tog oss till Stortorget i gamla stan med tunnelbana innan demonstranterna kom dit.... Det blev endast en bild lite på avstånd på Billey och Hans eftersom jag börjar känna mig som en stalker... ;-)

Sen blev vi medbjudna att följa med till sjätte tunnan för lite vätskekontroll. Leo blev bjuden på alkoholfri Mjöd!(Honungsjuice med örtkryddor, lite som päronjuice blev den smaken...)

Och så bäst...Spontanspelning av bla Herr Varg! Lyckan var fanimej total! Sjunga med i "Tegelstensvalsen" och "Rosor på Antarktis" liksom.... :-D :-D

Den frasen vältrar omkring i mitt medvetande för tillfället.

Den och om att våga eller vara en lort. En liten, liten lort.

Men jag kommer ingenstans i mina funderingar förutom att jag är en lort.

En liten, liten lort...

Och det är ju varken särkilt trevligt eller konstruktivt måste jag ju villigt erkänna...

Förutom det massiva funderandet har jag varit på ytterligare spelning. Den här gången ute på landet. Själva spelningen var kalasbra, men av nån anledning hamnade jag tillbaka i mitt gamla jag och kunde inte slappna av och kände mig bara så felplacerad.

Men det var ju för att lyssna som jag var där...

Billey och Benny... Notera Billeys fina budskap: "All kärlek är bra kärlek" . Fint som snus!

Katten Sara tycker om Leo. Leo tycker om katten Sara...

Lyckades få närbild på fina Sara...