Det svänger verkligen från dag till dag den där tilliten till att jag kommer klara av det här som jag gett mig in på.

Men så tänker jag på att det är utbildning. Det är meningen att jag ska LÄRA mig. Inte veta allt från början. Och våga misslyckas. Göra om. Men jag känner mig så långsam.

Men jag tar åt mig när jag från högsta ort får höra att jag är beundransvärd som gör det här.

Fast... när man lider av prestationsångest så känner man ju den komma krypande när man inser att ingen riktigt gjort det här.

Jag taggas verkligen inte ett skit av att beträda ny outforskad mark. Så mycket har jag lärt mig om mig själv iaf. Att testa sina gränser och att uuutmaaana sig själv för att se att man klarar av saker går helt jävla fetbort för mig.

Jag gör ingenting förrns jag VET att det KAN gå bra.

Mentalt är det skitjobbigt att funka så....

Lite bilder. Hoyor från damen jag besökte i fredags. Det var en upplevelse att få se så många krukväxter i en och samma lägenhet. Ett sånt intresse är beundransvärt om nåt.

Hoya Pubicalyx (namnet har den fått pga de "håriga" blommorna läste jag nånstans...)

Hoya xxxxxx

  Hoyaväxthus i lägenhet på Stora Essingen...     Ah...den kan jag. Hoya Multiflora    

Teckningsutställning på biblioteket av Leos klass. Leo har ritat djuren...

Leo nyfriserad....  

Inte så spännade titel som det kanske kan låta som eller tolkas som...ja, hmm.

Men det är egen tid en hel helg, egen tid som kan njutas av och avslappnat veta att Leo är hos sin älskade syster och hennes fina familj. Kalas, nyinköpt wii och bowling stod på schemat. Som upplagt för succé.

Min ilska över omständigheterna börjar bytas ut mot en sorgsenhet istället och insikten om det tragiska i det hela. Men som vanligt när det handlar om insikter; Andras och egna, så kan man inte dela ut dem till andra fast man gärna skulle vilja, likväl som man inte kan ta del av andras om det inte kommer inifrån. Det är så det funkar. Insikt. Sikta inåt. Se inåt...

Lördagsmorgon i lugnets tecken, Absolute Aqustic(?) ett mycket bra inköp. Smoothie på mango, apelsin, jordgubb och vaniljyoghurt är smaskens.

Kaffe och rostat bröd är lyx...

Ikväll blir det trivselkväll på kvarterskrogen på andra sidan gatan typ...känns sådär, men man ska leva med öppet sinne och fördomsfritt sägs det ju. Så jag testar det...sällskapet är det bästa så det är ju huvudsaken!

Imorgon blir det frukost/brunch dejt med kompisar från förr. Konstaterade just att vi nog är i en begynnande fas av fyrtioårs kris måhända så behovet av dåtid är stort.

För egen del är det kanske inte så krisartat; Jag återupplever ju dåtid i nutid för att få en framtid, så det är ju lite rostigt i hjärnkontoret när all gammal kunskap ska fräschas upp, så närkontakt med dåtid känns behövligt... :-)

Vill skriva, men det finns ingen tid...

Men jag återkommer....

Idag var dagen då återföreningen mellan far och son skulle ske. Nu blev det inte riktigt så, det blev helt enkelt mycket värre...

Idag har väl både Leo och jag gått igenom hela spektrat av känslor som man över huvudtaget kan känna skulle jag tro.

Vi tog oss från enorm besvikelse ut till Ekerö och hade en underbar dag på Tranholmen med bitande kyla, ljuvligt solsken. Rykande varm choklad och skridskoåkande. Leo fick umgås med människor som enligt hans egen iaktagelseförmåga konstaterade; De vet hur man tar hand om barn...

Jag måste agera nu och känner mig rådvill, men ändå bestämd.

Hittade en utmaning hos Eva!

http://monkeytoys.com/evasfotodagbok/?p=7350

“Det vita huset vid grusvägen…”

Startmeningen och sen skriva så pennan glöder i 3 minuter...

Ny mening i fem dagar...

Fem texter...

Let's go!

"Det vita huset vid grusvägen hade stått öde sen tiden tog slut. Dagen då allting försvann och blev mörker. Dagen då alla färger åt upps av en kosmisk tomhet. Hon gick förbi huset just idag när det var så länge sen. Just idag hade hon valt den här vägen som hon inte valt sen just den dagen. Hon kände ett måste, hon kände sig dragen dit men hon mindes inte vart hon var påväg förrns det var alldeles alldeles försent. Hade hon vetat vart lusten hade fört henne den här dagen hade hon stannat inne och dragit för alla gardiner och låst alla dörrar. Hade hon vetat hade on aldrig lyssnat...."

:-)

Finner jag mig plötsligt läsandes.

Organisk syntes. Acetylering. Tunnskiktskromatografi. Eluent. Lösningsmed. Eqvivalenter. Funktionella grupper.

8 rader text i vänsterspalten i vetenskaplig tidskrift beskrivandes en "väldigt enkel" process tar 2 dagar i anspråk.

"reed-a the instructins-a ja. very simpel.yes"

Knagglig engelska försvårar instruktioner. Tänka själv.

Hjärnan kokar...

Vi var på trevligt fika hos Anna o Loke i Söndags...

Jul och vår representerade i samma bild...

Jag har haft i uppgift från Livsstilskursen att utföra en middag enligt konceptet

"Halvåtta hos mig" , ni vet programmet från fyran...

Hur vi ville lägga upp det hela var valfritt och såhär löste jag uppgiften:

Middagen blev en middag med ett tema; Dåtid, Brytpunkt och Nutid. Temat kom jag på efter jag tillslut spikat menyn, eller ja det flöt ihop lite.

Det första jag gjorde var att besluta vilka jag skulle bjuda och till slut valde jag min äldsta bästa vän och hennes son som hjälper och ställer upp mycket för mig och Leo.

Och så var det jag och Leo, så därför måste jag försöka komponera en meny som var hyfsat barnvänlig.

Det jag först kom på att jag skulle bjuda på var en enkel och god fiskgratäng som jag blev bjuden på förra veckan. Det passade in i min nyvunna förtjusning i egengjord potatismos. Ett tydligt tecken på min förändrade smak nämligen, jag har alltid förut varit grymt förtjust i pulvermos, men inte längre. Sen lät jag Leo välja efterrätt och då ville han ha färdigköpt kladdkaka (Frödinge) och då tänkte jag först göra en egen, men han ville bestämt ha den färdigköpta.

Då dök temat upp för min middag då han prompt ville ha den färdigköpta och jag visste vad förrätten skulle bli.

Förrätten blev då Morot, Apelsin och Ingefärssoppa.

Och menyn blev då:

• Förrätt- Brytpunkt,
  Morot, Apelsin och Ingefärssoppa.
  

Soppan är symbolen för tiden före och efter mina viktoperationer då jag var tvungen att leva på flytande föda under flera veckor. Att göra en viktoperation är som att rent konkret faktiskt födas pånytt eftersom direkt efter op får du inte äta något...sen får du i dig lite vatten och för att sedan försiktigt kanske bröva med lite mjölk, fil och yoghurt. Funkar det går du vidare med soppor av olika slag. Kroppen börjar vänja sig vid föda och är sen redo för lite motstånd! Då övergår man till puréstadiet en tid, man känner av och ser hur magen och kroppen reagerar på det man stoppar i sig. Man lär sig känna av det som man mår bra av och det som gör att man mår dåligt. Till slut har kroppen vant sig hyfsat med föda igen och man är redo för vanlig mat. Man har nått en brytpunkt och kommer ut på andra sidan med helt andra förutsättningar.

• Huvudrätt- Nutid
  Fiskgratäng på spenatbädd med ostsås och potatispuré
  

Fiskgratängen symboliserar att jag numer går mer och mer mot ett intresse att laga maten själv så mycket från grunden som möjligt och min ändrade smak, som det där med potatismosen jag nämnde i inledningen. Jag gjorde även såsen själv! Jag ratade tom ett recept jag hittade på nätet för att det stod att man skulle använda Hollandaise gjord från påse! Denna rätten symboliserar men nyfunna glädje över att laga egen mat helt enkelt. Jag inser att jag kan, bara jag har orken och tiden...

 

• Efterrätt- Dåtid,
  Kladdkaka med vispgrädde, chokladsås och kolasås.
  

Den färdigköpta kladdkakan fick symbolisera tiden då jag bara köpte färdigmat eller på sin höjd halvfabrikat. Det alldeles för mycket fick symboliseras av att servera både grädde, chokladsås och kolasås. Allt var förmycket i dåtiden innan operationen. En tid som inte kan komma tillbaka pga av det fysiska hinder som operationerna faktiskt ger mig.

Förrätt och varmrätt serverades i köket vid fint dukat bord med vit duk och riktigt porslin, symboliskt för brytpunkten och nutid.

Efterrätten serverades i vardagsrummet vid soffan på papperstallrikar och vi åt med plastskedar. Även det symbol för dåtiden att jag åt på papperstallrikar för att jag i perioder inte orkade diska...

Jag kan äta det mesta, men i små mängder och så fort det blir för mycket känner jag av det och jag kan sluta äta och det där "suget" är liksom borta...

Precis just det som jag ville uppnå med operationen.

Det känns stort och mycket bra....

Mina gäster var mycket nöjda och jag fick betyget 8+8+10=26 poäng!! ;-)

Själv känner jag mig mycket nöjd med hur den här uppgiften. Från idé till faktiskt utförande...

Bilder från kvällen...

Nu har jag verkligen igång och det känns både bra och skrämmande.

Igår gick musikevenemanget av stapeln i kyrkan som jag åtagit mig att vara medarrangör till, blev riktigt lyckat med lite lagom blandning av musik och poesiläsning.

En sån fanatastiskt duktig kille som spelade piano hade med sig en kompis som läste en dikt som pianisten sen improviserade fram lite musik till, det vart sådär rysarbra. Är så impad av folk som får till det sådär...

Nähå, nu är det dags för organ kemi med reaktionsfromler och riktigt lab-slabbande! Shit! På måndag ska jag utföra en "test" syntes för en av doktoranderna som är en perfektionist...det går nog bra...tror jag...kanske inte ...eller jo.

Ok...det är mycket nu iaf. Från 0-100 på 3 sekunder känns det som....