Fan vad svårt det är att vara en person som ständigt och jämt måste måla upp bilder i huvudet hur minsta lilla situation skall utfalla... ha förväntningar på hur saker och ting ska te sig...

Jag är medveten (som vanligt) om mitt ologiska förhållningssätt till tillvaron men måste ändå kämpa varenda jävla sekund med att försöka släppa och låta saker och ting hända...

Jag har blivit riktigt bra på att lyckas faktiskt, ett knep är ju att skippa planera olika saker allt för lång tid innan. Kruxet med det är ju att lära sig att det definitivt inte kan bli som man tänkt sig vad gäller sällskap eftersom det kan ju redan vara uppbokat. Det är hyfsat lätt att ta eftersom det ju trots allt var ett spontaninfall. Fast nog hinner jag allt måla upp en bild av hur det skulle kunna bli och såklart falla ner i ett mörkt hål även om det är rätt lätt att kravla sig upp drifrån då...

I går på loppisen blev det ju definitivt inte som jag tänkt mig; Jag låg och vred mig i magplågor i mosters lägenhet istället för att sitta nere på gatan och en strid ström av människor jag kände skulle glida förbi..och prata med nya människor och såklart umgås med mostrarna.

Såklart vet jag att magvärken påverkar humöret enormt. Just igår var jag så jävla less på den här värken och var påväg till akuten flera gånger i tanken för att få det åtgärdat på stört, trots att jag ju nu har bara 2 veckor tills det kommer bli gjort...

Tur att jag tar en massa bilder dock. Då blev jag påmind om att det ju faktiskt också var en fin dag på många sätt!

Leo sålde ju en hel del och det gick myket bättre för honom än för mostrarna...

Han fick gå runt och fynda lite...

Jag fick ju visst umgås med mostrarna och ena mostern åt vi ju tom middag med på pizzeria och l

Leo fick en finfin barnpizza....

Och jag hittade ju utstyrsel hos moster där jag inser att jag måste bli Disco-queen! (Eller hade inte 20-talets Charleston-folk liknande peruker/frisyrer?)

Så. Det vart ju bra...trots allt!

Leo säljer för fullt...

Gick lite sämre för moster...och solsting fick hon nästan också!

Och visst måste jag bli Disco-Queen?? ;-)