I onsdags var jag alltså på "inskrivningssamtal" inför op och det var en rätt omtummlande dag eftersom jag upplevde kirurgen som lite väl negativ till hela ingreppet och bara påtalade alla risker och komplikationer.

Klart jag förstår att de måste göra det? Men varför kan man inte haka på lite på det positiva det här ingreppet kommer vara för mig? Det handlar definitivt inte om ett skönhetsingrepp, det handlar om rekonstruktion för att kunna få ett lättare liv!

Det är liksom slutsteget i hela den här processen och eftersom jag behövde två operationer i början av det hela så lär jag ju minst behöva minst två operationer i slutfasen skulle man ju kunna tycka var en logisk slutsats...

Nej, istället känner man sig bara fel för att man inte passar in i mallen, faller utanför givna ramar åter igen...

Jag har fått många goda kommentarer från folk med yrkeskunskap och personliga erfarenheter så jag känner mig hyfsat lugn! Ja, under omständigheterna vill säga...

Undersökningen av mina ben är påbörjad och nu ska det bli spännande att se vad det leder fram till...

Och snart är jag utförsäkrad och sjukskriven! Se där! Ytterligare ett spännande moment i tillvaron att se fram emot!