Onsdagen var dagen som det sista jobbet som jag hade på gång hörde av sig och meddelade att de "gått vidare med annan kandidat" det sänkte mig totalt för en stund men peppande ord och rask promenad till kyrkogården i eftermiddagssolen lyfte mig en smula.

Påvägen till kyrkogården såg vi en stackars orm som låg halvt överkörd på vägen. Leo som är beskyddare av ALLT liv ville såklart att vi skulle rädda den Innan vi fick tag på pinnar så hann det komma en bil och köra över den ytterligare tyvärr.

Men vi plockade bort den från vägen så att den slapp bli helt mosad och halbegravde den under lite löv i dikesgrenen...

Vad är det för sort?

På fredagen tog jag mig till Kunsan för det pågick turkisk kulturfestival och det skulle bli uppträdande av Dervisher, som är ett gäng snurrande munkar är väl den simplaste förklaringen. Deras dans är ett sorts sätt att sätta sig i ett tranceliknande tillstånd för att komma i kontakt med det innersta gudomliga. Fruktansvärt fascinerande att se. De såg så fruktansvärt rofyllda ut under själva snurrandet och läskigt opåverkade ut av snurreriet. Själv blev jag yrsligt  illamående bara av att titta på dem! Det finns så mycket spännande ritualer...

Lyckades fånga rätt bra hur rofyllda de ser ut...

På lördagen snappade vi upp att familjen Wingren skulle besöka öppet hus på hund och kattstallet i Åkeshov, detta medans vi var ute och rastade min cykel. För jag tycker fortfarande det är fruktansvärt läskigt att cykla, så det blev mest att jag ledde den. Men det är fint att gå med den, för den är så fruktansvärt snygg!

Min tokfina vita cykel...

Nu skulle man ju kunna tro att vi tog en cykeltur till Åkeshov. Men nä. Det blev tunnelbana pga av cykelrädsla och att det var inte så lång stund kvar på öppet hus...

Men vi såg alla fina övergivna hundar. Vanvårdade omhändertagna Amstaff hundar får en nästan att bli lite mordisk i sinnet över deras förra ägare, för de har nog haft ett kämpigt liv....

Nästan hela familjen Wingren med på bild.... ;-)

Vi såg fina katter också. Och efter fina Saras vistelse hos oss är jag nästan helt på det klara med att vi behöver en katt i det här hemmet igen. Så vi spanade lite på Kattstallet, för det kommer bli ett omhändertagande av omplaceringskatt i sådant fall.

Att få ha vara med och se Skygga Sara de här vecklorna hur hon närmat sig oss stegvis är en häftig upplevelse. Från att knappt visat sig dagtid och smugit fram och ätit i skydd av mörkret och absolut inte klappa hene till att få lyfta upp henne i famnen och höra henne spinna och få en liten buff mot hakan. Det är grejjer det!

Söta Sara....