*varning för extremt tråkig text*

Det kändes nästan som om det var det jag gjorde idag. 

Och att jag praktiskt utförde ett VSB (=Vilket skulle bevisas)

Jag säger ju att bara bråckeländet puttas tillbaka in så släpper det onda och jag blir en fungerande människa igen.

Idag bevisade jag det true hardcore för mig själv.

Det är ingen knivskarp smärta jag har, det är en mer molande satans irriterande krampaktig smärta som strålar ut från den stenhårda klumpen på magen.

Det gör väl inte direkt ont att ta på det, men direkt behagligt är det väl inte heller och tanken på hur mycket bättre det känns om jag gör det och får det gjort är väl drivkraft i sig.

Kände lite lätt att det var dags att kanske peta lite på magen när vi kollade in ridlektionen idag, men hade inte riktigt tid att gå iväg, eller ingen ro i rättare sagt. Så i bilen påväg ut till bror igen så slog det till med full styrka och då var det redan så hårt att det inte gick lätt att massera in det.

Smärtan var inte starkare, men kanske mer ihållande den här gången. 

Nåväl, kände att jag behövde ligga ner så jag kunde pressa ordentligt.

Och för att inte bli för detaljerad så var det verkligen en sekundsnabb vändning på måendet när det ljudligt sa PLOPP efter att ha haft ont och masserat i ca 1 timmes tid.

VSB

Det är ploppet som behövs för att få slut på det onda.

Så tydligt.

Nu vill jag fan att operationen blir av snart så jag slipper det här jävla ploppandet.

Är trött...