Jag känner mig nöjd med jullovet. Mycket nöjd. Fast ändå inte för det är bara att acceptera att jag lider av "kommer-aldrig-bli-nöjd" syndromet. För jag blickar för mycket utåt, jag anstränger mig så mycket för att inte göra det, men gör det ändå hela tiden.

Men jag är ändå nöjd eftersom jag lyckats mer ofta än sällan att inte göra det. Och det accepterar jag som godkänt...

Vad har hänt sen sist då? Vi var på konsert i Mariehällskyrkan där det var avskedskonsert för Musikern/Körledaren Johan Edholm där jag även var med i kören som var huvudattraktionen, ja åtminstone om man skall tro programbladet där det stod "Allsångskören med förstärkning"... det är ju fint när Allsångskören var 5 individer stark med spruckna stämmor på olika nivåer och förstärkningen var 12-15 stycken individer med notläsarkunniga rena och klangfulla stämmor... men det är Johan som körledare det! Sorgligt att han slutar, men det är så kul att få ha varit med i hans kör.

Sen har vi varit på bio, åkt pulka och jag har byggt en snögubbe! Pulkåkandet stod Leo för.

Tog mig till universitet igen och har tillgång till bibliotekens databaser nu så jag har kunnat leta upp de första rekomenderade artiklarna inför min kommande uppgift, nu ska jag bara läsa dem också. Men känner ändå att jag ligger bra till i tid.

Imorgon så har Leo studiedag, så på Tisdag först börjar allvaret på riktigt...