Vaknade med ett ryck imorse och var totalt utmattad men ändå med en sorts lättad känsla. Drömmen kom till mig genast när jag insåg att jag faktiskt var vaken. Slutscenerna var de som kom till mig först.

Jag hade gömt mig i en garderob i väntan på att bli överfallen av en "person" som såg ut som en superhjälte och som hade laserpistol eller nåt liknande som vapen. Jag var väldigt rädd och hade panikkänsla över vad som skulle hända om de fick fast mig...

Tillslut insåg jag att gömma sig i just den garderoben jag satt var ganska meningslöst eftersom det som doldes var typ mitt ansikte bakom en tröja som hängde där och själva dörren var persienn, jalusiaktig och gick ner endast till magen...så jag var ju så gott som synlig!

I samma sekund jag insåg detta kom inkräktaren nersusande på ett rep genom ett krossat takfönster och landade på mig. Allt gick blixtsnabbt men ändå extremt, extremt långsamt fast inte i ultrarapid? Skumt... När han damp ner på mis så fann jag mig ståendes vid ett litet hallbord och där stod en ölflaska som jag tror var oöppnad och full. Den uppenbarade sig för mig på ett väldigt reklamässigt sätt och jag tänkte Aha! Och tog flaskan och låtsasslog inkräktaren i huvudet. Ja, för jag hade ingen som helst styrka fast jag försökte ta i så jag sprack. Men detta myggbetsslag gjorde så inkräktaren blev groggy och ojjade sig rejält... ojojojoj...ajajaj... och vinglade till. Då kom jag på att jag bara måste mörda honom för att slänga ner honom över räcket på den typ inomhusloftgång det hela utspelade sig på. På samma hallbord som ölflaskan låg nu en liten vass sax. Jag släpade den ojjande inkräktaren låååångsamt till bordet för att ta saxen och sätta igång att mörda honom. Jag hade kopplat ett sorts kramstrypgrepp runt halsen på honom och skulle börja sticka honom med saxen. Men jag hade ingen som helst kraft och stack först i axeln, men lyckades inte ens rispa huden! Sen på nåt sätt lyckades jag på något tryckande sätt "punktera" honom, dock utan att det kom nåt blod! Men jag fick in nån sorts rytm och kunde känna hur saxen trängde in trots att jag fortfarande inte hade nån som helst styrka! Känslan var att jag hade "kommit på knepet utan att använda styrka". Till slut blev han livlös så jag kunde få honom över räcket...

Där vaknade jag...

Innan den här "slutscenen" pågick en annan historia där jag var förtvivlad över att inte få följa med i nåt sammanhang. Men allt där är bara ett virrvarr och strakast som dröjjer sig kvar är känslan av total övergivenhet och den har dröjt sig kvar hela dagen...

Jag är tacksam att jag så sällan kommer ihåg mina drömmar för de gör mig som sagt helt utmattad!