En vecka hemma och livet börjar sakta men säkert ta form. Jag börjar dagen i lugn och slutar den i en sorts uppstressad panikkänsla vilken gör mig rastlös och på jakt efter föda.

Lyckas hålla detunder någorluna kontroll.
Ommöbleringen är väl så gott som klar, tror jag får till det med minsta möjliga ansträngning. Där ansträngningen är kablar som inte ska dras om!

Leo går på simskola den här och nästa vecka; 250:- för 9 gånger! Tack Svenska bostäder för det. Jag får väl nästan släpa honom dit för besvikelsen var stor när han märkte att lektionen skulle bedrivas i "bebisbassängen", men faktiskt tror jag han köpte att jag sa att han skulle se det som motionspass istället för simskola. Ledarna är jättebra och dom håller verkligen bra ordning på

gruppen!

Min post har äntligen börjat hamna rätt igen, och i sändningen igår var det ett glädjebrev och ett panikbrev. Glädjen över att få pengar från en fond byttes genast ut mot panik när försäkringskassan meddelade att dom funderar på att avslå min ansökan om förlängd sjukförsäkring på 50%

Glädje och sorg. Toppar och dalar.

I suppose it's that thing called life...?