Dag 3 Mina föräldrar...

Åh. Mamma... Pappa...

Dom finns inte längre här och jag saknar deras närvaro nåt fruktansvärt, självklart deras personer...

Men framförallt allt det där andra runtomkring; Den naturliga samlingsplatsen, den helt och totala avslappnade samvaron, att bara få vara, att bara få komma... Att få bli totalt skogstokig av irritation på mammas knasiga rutiner.

Och dom finns inte här...

Och jag tycker det är fruktansvärt jobbigt...

Nästan jämt konstant hela tiden...

Och det är väl en av de saker jag har så svårt att ACCEPTERA att jag inte kan FÖRÄNDRA på...

På det planet är jag väldigt OFÖRSTÅNDIG...

Och det är jobbigt...

**************************************************
**

Jag tackar Ylva och MammaMuu som fyllt i kommentar under "Day 01"

Uppmanar FLER att göra desamma!

Please?

 

Mamma Muu

17 november 2010 13:24

Sorg. Försvinner aldrig. Förändras kanske. En känsla tung att bära.

 

Jeanette

17 november 2010 13:43

Vad fint skrivet Maria, jag förstår verkligen vad du menar med att samlas kring, och att bara få vara, så mins jag dem också, Maja och Börje. Man fick alltid vara med och det var alltid en härlig stämning.

 

Ylva

17 november 2010 14:37

Det jag kommer ihåg mest med Maja och Börje var att dom alltid var glada, positiva och ett vänligt leende mötte oss alltid.
R.I.P Maja och Börje - ta hand om varandra där ni är

 

Ewa olsson

17 november 2010 15:56

Vad fint du skriver Maria! Vet du jag tänker varje dag på min pappa för han hade så många roliga uttryck.Men mamma var sjuk men så jag har saknat henne och det var svårt för det året miste jag mamma,svärmor och svärfar mycket svart men dom finns alltid i mitt hjärta.Ha det så bra.Kram

 

Cilla

17 november 2010 22:21

Saknar min mamma också. Har precis så smått börjat acceptera att jag aldeig kommer att komma över det. Livet är kämpigt.
Stor kram från Cilla

 

Siv

19 november 2010 16:35

Din verklighet är snart också min, och när jag är rädd för vad som komma ska har jag ofta tänkt på dig och på leaves (från hypodea, minns du?). Ni har överlevt och överlever det jag fasar för. Det går. Vi är alla tre alldeles för unga för att bli och vara ensamma kvar utan mamma och pappa, och det gör ONT, men det går. På det viset är du en trygghet för mig. KRAM.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilket bättre sätt att starta det nya året genom att avsluta något gammalt och avdankat? Tack och hej!     ...

Då Jag försöker ta mig framåt men försvinner i mängden, blir undanskuffad. Når aldrig fram... Men blicken är fokus. Nu Jag har vänt om. Försöker tränga mig förbi och bort, blir bortmotad. Vet inte vart jag ska ? Och blicken är tom. ...

Prinsen bad om att få cykla till Vällingby redan på lördagkvällen. "Jag kan ju cykla så får jag en liten cykeltur!" Vilket stärkande argument för en som uppmanar till all sorts aktivitet. Jag nappade ju självklart på idén... På söndagsmorgonen vakn...

Varför?

Du är så totalt jävla pantad din vidriga ursäkt till mänsklig livsform. Fatta att dina vidriga tankar lyser igenom och förgiftar allt som är normalt och lugnande... Du är rakt igenom totalt rutten. Försök acceptera det så kan alla andra gå vid...