Idag är det 1 år sen som jag kallsvettandes steg upp på vågen för första gången sen jag kom till Väddö. Jag valde den dagen som den första eftersom det då var planerat att göra det första konditionstestet. Siffran stack i ögonen på mig, men trodde den skulle vara något värre och den var trots allt ca 30 kg plus från dagen jag vägde in mig och blev godkänd för op, vilket var i februari 2007.

Jag la på ett par kg och har betraktat det som min startvikt vid ankomsten till Väddö, och från den siffran har nu 60 kg tagits bort. Damen brevid mig i rummet på Huddinge vägde 58 kg. Jag har blivit av med en gammal dam helt enkelt...

Vad har jag mer blivit av med? Vad har jag mer tappat på vägen? Vad har tillkommit och vad har förändrats? Vad är precis som då precis just nu?

Har jag förändrats? Har annat förändrats? Är jag densamma?

Jag har svaren på vissa frågor, på andra inte....

Jag är nu helt över på andra sidan, nu är det gjort och nu är det ingen tansportsträcka inför steget efter längre. Nu är det gjort och nu är det på riktigt.

Det är nu som det verkliga allvaret börjar, nu är framtiden här.

 

Sara

8 september 2010 13:31

Varmt välkommen till andra sidan!
Vägen kommer att bli lång och jobbig och mitt bästa råd att ge dig är: Håll dig till alla rekommendationer. Då kommer du att fixa det här!!! Det kan tom bli ganska behagligt och enkelt efter ett tag när rutinerna blir vardagliga och enkla. Tveka inte att fråga mig om det är något du undrar över och snälla: Hör av dig när det känns omöjligt! Detta är vår sista chans att uppnå ett lättare och mer hälsosamt liv och vi tog våra första steg på den resan samma vecka!!!!

Sedan aug förra året har jag gått ner 52 kilo!

Kram och lyckoönskningar!

 

Sara

8 september 2010 13:33

PS Jag är precis densamma som förut! Bara lite mindre omfångsrik :-)

 

an1

9 september 2010 12:01

Det låter som det är en liten(?) "jordbävning i huvudet" på dig. Det kan man förstå. Inte konstigt att man funderar då och då över vad som händer vid en drastisk förändring i livet och hur det påverkar en.


Å andra sidan kan jag krångla till det med de här frågorna som jag funderar på ibland (speciellt när jag läser om genus och social klass, socialantropologi, vetenskapsfilosofi och så). Är man någonsin densamma? Finns det endast ett jag eller har man "flera"? Finns det något ursprungligt jag som man hittar om man skrapar på ytan? Vad är då en grupp människor med liknande tankar och idéer - kultur? Finns individen utanför sin sociala omvärld? (första frågan som diskuteras när man läser socialantropologi)Vad är identitet?

Om jag funderar på detta så blir mina funderingar om vem jag är så blurriga att jag slutar fundera (ett tag). Det är nog bra - eller? - kanske bättre att försöka leva :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilket bättre sätt att starta det nya året genom att avsluta något gammalt och avdankat? Tack och hej!     ...

Då Jag försöker ta mig framåt men försvinner i mängden, blir undanskuffad. Når aldrig fram... Men blicken är fokus. Nu Jag har vänt om. Försöker tränga mig förbi och bort, blir bortmotad. Vet inte vart jag ska ? Och blicken är tom. ...

Prinsen bad om att få cykla till Vällingby redan på lördagkvällen. "Jag kan ju cykla så får jag en liten cykeltur!" Vilket stärkande argument för en som uppmanar till all sorts aktivitet. Jag nappade ju självklart på idén... På söndagsmorgonen vakn...

Varför?

Du är så totalt jävla pantad din vidriga ursäkt till mänsklig livsform. Fatta att dina vidriga tankar lyser igenom och förgiftar allt som är normalt och lugnande... Du är rakt igenom totalt rutten. Försök acceptera det så kan alla andra gå vid...