Att få känna sig hel och inte fel...

Det är väl ändå inte alldeles på tok för mycket begärt?

I mig själv.

Av mig själv...

Inte mer.

(Omöjligt;

När man biter sig fast i dåtid som visade sig vara intetid och lever i en framtid skapad av intetid och missar HELT nutid som faktiskt är det enda som är sant riktigt och ärligt...)

(Hur blir jag fri från känslan av skam?)