Vilket härligt läkarbesök jag var på idag! Jag hade inte så stora förväntningar alls faktiskt.

Jag skulle träffa specialist för mina svullna ben och tänkte väl att jag skulle få höra det vanliga att man måste ge det lite mera tid och att det nog försvinner ju mer vikt man tappar...

Men inte då. Hon tittade snabbt på mina ben och sa. Det där är lymfödem, helt klart. Det finns det behandling för och det ska du få.

Så vad kommer att hända? Jo. Första steget är "stödstrumpor" och i form av hela byxor. Ska få tid i nästa vecka redan för att prova ut så att de passar mig.

Sen till hösten ska jag ingå i intensibehandling och man kan välja dagvård eller sova kvar, vad som passar bäst under 3 veckor. Då är det lindning, massage, bassängträning och styrketräning! Detta kommer jag få tillgång till under troligtvis flera års tid. Och 3 veckorskuren 2 ggr per år. Sen ska hon se till att jag får bra skor till vintern för det är bra att ha höga skor som liksom klämmer åt.

Att ha strumpor och linda är något jag kommer få leva med tydligen, men det kommer ge resultat och mina ben kommer anta någon sorts normal form.

Som sista steg kan det bli aktuellt att få fettsugning, men man måste ändå först igenom ett varv med vanlig behandling innan man över huvud taget kan komma ifråga för det!

Alltså... jag var totallycklig när jag gick därifrån.

Även om jag egentligen fick ett besked att jag i princip har ett kroniskt tillstånd. Men vaddå? Det finns ju behandling! Det går att lindra! Det går att underlätta!

Det finns nåt mer än: "Gå ner i vikt så löser det sig nog"

Och hur det har uppkommit? Tja, hon skrev väl under på varenda punkt jag räknade upp och höll med fullständigt att det var orsaken.

Jag har vetat i 10 års tid vad som varit fel med mina ben och att jag inte bara är fet. Tänk att det skulle behövas en 140 kg's viktnedgång för att få andra att inse det också...

Självklart inser jag att behnadlingen kommer vara mer effektiv vid massiv viktnedgång, men ändå... man blir inte SEDD när man är fet. Så är det....