Eller icke svar.

Ni vet det där som flertalet av er kan tolka/tyda/förstå att det betyder

"Jaha, ok det funkade helt enkelt inte" och med en axelryckning glatt strutta vidare.

Jag tål det inte.

Jag mår fysiskt illa att inte få ett svar.

Det händer att även jag glömmer att svara, dröjjer eller liknande. Jag är inte felfri och långt ifrån perfekt, men tro mig när jag säger att jag jobbar stenhårt med att alltid, alltid, ALLTID lämna nån sorts svar.

Även om det är kort , behöver inte vara förklarande...bara ett svar!

Därav min frågefobi. Trodde den mest handlade om att inte vara beredd att höra förväntat eller önskat svar. Det är också det att INTE få svar som spökar.

Därav drar jag mig för att fråga över huvud taget. När frågor väl ställs blir det för stort...

Så jag kryper tillbaka in i min bubbla tror jag.

Själv.

Måndagen ägnades åt undersökning av mitt höger ben, för att kolla blodkärlen. Gjorde jäkligt mycket ondare den här gången än med förra sköterskan på vänsterbenet. Har dessutom blåmärken efter denna undersökning, hade jag inte efter förra. Undrar om det var bättre bilder den här gången än förra? Doktorn verkade ju kunna tyda båda...eller så kanske de bara låtsas...

Inget onormalt kunde utläsas. Det är ju bra. Men å andra sidan ingen förklaring till svullnaden. Men utredning fortgår...

Tisdagen trodde jag aldrig jag skulle komma fram till Uppsala. Det gjorde jag. Tog bara 3 timmar...

Onsdagen träffade jag gammal familjevän för att rekognicera lokal där jag skulle hjälpa till vid servering vid begravning. Sen fikade jag vid Bromma kyrka och fick välbehövlig sommargåva!

På kvällen var det dags för det stora eventet: Vårruset!

Såhär sammanfattade jag den upplevelsen vid hemkomst:

"Saker som gör det värt det: 
När jag började min viktresa gjorde jag ett gångtest och gick en sträcka på ca 250-300 m med stavar. Det tog mig 13 min när jag gick det snabbaste jag kunde. Idag 3 år senare var jag med i Vårruset; mitt första "lopp" nånsin och gick 5 km på 65 min. DET är min motivation... ♥"

På torsdagen hjälpte jag alltså till att förbereda ett begravningsfika för 40 personer, värma pajer, hacka sallad och koka kaffe... De kom lite tidigare än beräknat så det blev lite stressigt med uppvärmningen av pajerna...

Det gick bra iaf och min insats var mycket uppskattad! Känns såå skönt att KUNNA och orka ställa upp på sånt här....

När jag var påväg hem så kände jag mig så fruktansvärt trött och satte mig på en bänk en stund. Då insåg jag att det var nog första gången jag satt mig ner på ca 4,5 h. Jag antar att tröttheten var lite befogad...

Vi hade tänkt spana in Timbuktu på grönan men jag ORKADE bara inte...

På fredagen blev det Uppsala igen eftersom jag inte åkte dit på fredagen... Kändes jäklit bra med arbetsuppgiften. Vart klar i tid och allt flöt på smidigt! Nu har jag körkort! Och nästa vecka slutar jag... :-(

Fredagskvällen slutade med kalas hos fina, fina vänner... hade så kul och skrattade så himla mycket. Fan vad mycket underbara människor jag känner! Jag är RIK! :-)  ♥

Upptäckte ett missat samtal på mobilen sådär 5 dagar försent och det GRÄMER mig nåt fruktansvärt. Kan inte låta bli även om jag begriper det okunstruktiva i det. Men vafan liksom...vafaaan! :-/

10 dagar kvar till op. 

Nedräkningen kan börja....