Vilket härligt läkarbesök jag var på idag! Jag hade inte så stora förväntningar alls faktiskt.

Jag skulle träffa specialist för mina svullna ben och tänkte väl att jag skulle få höra det vanliga att man måste ge det lite mera tid och att det nog försvinner ju mer vikt man tappar...

Men inte då. Hon tittade snabbt på mina ben och sa. Det där är lymfödem, helt klart. Det finns det behandling för och det ska du få.

Så vad kommer att hända? Jo. Första steget är "stödstrumpor" och i form av hela byxor. Ska få tid i nästa vecka redan för att prova ut så att de passar mig.

Sen till hösten ska jag ingå i intensibehandling och man kan välja dagvård eller sova kvar, vad som passar bäst under 3 veckor. Då är det lindning, massage, bassängträning och styrketräning! Detta kommer jag få tillgång till under troligtvis flera års tid. Och 3 veckorskuren 2 ggr per år. Sen ska hon se till att jag får bra skor till vintern för det är bra att ha höga skor som liksom klämmer åt.

Att ha strumpor och linda är något jag kommer få leva med tydligen, men det kommer ge resultat och mina ben kommer anta någon sorts normal form.

Som sista steg kan det bli aktuellt att få fettsugning, men man måste ändå först igenom ett varv med vanlig behandling innan man över huvud taget kan komma ifråga för det!

Alltså... jag var totallycklig när jag gick därifrån.

Även om jag egentligen fick ett besked att jag i princip har ett kroniskt tillstånd. Men vaddå? Det finns ju behandling! Det går att lindra! Det går att underlätta!

Det finns nåt mer än: "Gå ner i vikt så löser det sig nog"

Och hur det har uppkommit? Tja, hon skrev väl under på varenda punkt jag räknade upp och höll med fullständigt att det var orsaken.

Jag har vetat i 10 års tid vad som varit fel med mina ben och att jag inte bara är fet. Tänk att det skulle behövas en 140 kg's viktnedgång för att få andra att inse det också...

Självklart inser jag att behnadlingen kommer vara mer effektiv vid massiv viktnedgång, men ändå... man blir inte SEDD när man är fet. Så är det....

 

Mamma Muu

19 juni 2012 18:18

Så är det nog. Ju fetar man blir desto mer osynlig. Vad som är ägg och vad som är höna må vara osagt, men visst känner jag igen det.

http://loke.bloggagratis.se

 

Anette

19 juni 2012 19:00

Amen!
Så himla skönt att du äntligen får hjälp!!

http://levermittliv.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilket bättre sätt att starta det nya året genom att avsluta något gammalt och avdankat? Tack och hej!     ...

Då Jag försöker ta mig framåt men försvinner i mängden, blir undanskuffad. Når aldrig fram... Men blicken är fokus. Nu Jag har vänt om. Försöker tränga mig förbi och bort, blir bortmotad. Vet inte vart jag ska ? Och blicken är tom. ...

Prinsen bad om att få cykla till Vällingby redan på lördagkvällen. "Jag kan ju cykla så får jag en liten cykeltur!" Vilket stärkande argument för en som uppmanar till all sorts aktivitet. Jag nappade ju självklart på idén... På söndagsmorgonen vakn...

Varför?

Du är så totalt jävla pantad din vidriga ursäkt till mänsklig livsform. Fatta att dina vidriga tankar lyser igenom och förgiftar allt som är normalt och lugnande... Du är rakt igenom totalt rutten. Försök acceptera det så kan alla andra gå vid...