Så mycket jag inte förstår.

Så mycket jag aldrig kommer att förstå.

Tar tid att vänja sig.

Med det...

Jag trodde jag var i Fas 3 nu, men det är jag tydligen inte. Jag är i Fas 1. Vilket innebär att jag ska börja om med jobcoach för att lära mig skriva CV. Typ...

Men man får ersättning. Trygghet. Då kan jag gasa igen och kanske våga mig på att prova på vikarierandet igen för det är ok att jobba deltid på olika procent och täcka upp med aktivitetsstöd. 

Detta MOTIVERAR mig att sätta fart igen. Tänk om alla högermänniskor kunde begripa hur trygghet motiverar; Inte piska...

Och jag har börjat med vattengympa. Känns tokbra...

Och jag har anmält mig till studie kring oro/nedstämdhet/stressrelaterade problem...

För jag orkar inte med det här bergochdalbaneåkandet i måeendet längre. Behöver verktyg. Flera verktyg...

Och jag har T R E ynka kilon kvar till tvåsiffrigt nu... TRE! Det är nästan så jag tänker svälta mig för att komma dit...

Tvåsiffrigt har jag inte vägt sen jag var typ 15 år. Det är en hel evighet sen...det är ett helt liv sen sist.

Kul att leka modell för en dag med sällskapet man hade med sig...

Spännande att bli sminkad.

Roligt att ojja sig framför kameran hos duktig fotograf.

Resultatet blev ju bra.

Men ändå...

Jag blir så sorgsen att sånt här kan vara det viktigaste som finns för vissa...

Fast visst. Bilder och bildspråk är viktigt.

Nöjd och tacksam över dagen och bilder.

Tack!