Direktlänk till inlägg 17 september 2012
Vi får följe från centrum för vi bor rätt nära varandra. Trots den korta promenaden blir vi tvungna att stanna vid flera tillfällen pga av hennes värk.
"När blir det bra?" frågar hon.
"När ska man få lite lugn?"
Och hennes fråga förföljer mig; Vad svarar man nån som kämpat hela livet och som tragiskt kommit fram till:
"Det spelar ingen roll vart i världen du bor. Är du svag bruten kvinna är du ingenting värd..."
Inget svar. Men jag lyssnade i alla fall.
Jag lyssnar. Tar till mig och berörs.
Men vad fan svarar man?
När blir det bra?
Vilket bättre sätt att starta det nya året genom att avsluta något gammalt och avdankat? Tack och hej! ...
Då Jag försöker ta mig framåt men försvinner i mängden, blir undanskuffad. Når aldrig fram... Men blicken är fokus. Nu Jag har vänt om. Försöker tränga mig förbi och bort, blir bortmotad. Vet inte vart jag ska ? Och blicken är tom. ...
Prinsen bad om att få cykla till Vällingby redan på lördagkvällen. "Jag kan ju cykla så får jag en liten cykeltur!" Vilket stärkande argument för en som uppmanar till all sorts aktivitet. Jag nappade ju självklart på idén... På söndagsmorgonen vakn...
Du är så totalt jävla pantad din vidriga ursäkt till mänsklig livsform. Fatta att dina vidriga tankar lyser igenom och förgiftar allt som är normalt och lugnande... Du är rakt igenom totalt rutten. Försök acceptera det så kan alla andra gå vid...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
22 | 23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 | |||
|