Att vara stor som ett hus gör att man är osynlig.

Man tar upp mycket plats rent fysiskt men det är ingen som SER dig.

Dom som ser dig dom ser inte dig utan dom stirrar på dig.

Dom förfasas.

Alla andra slår ner blicken och ser till att inte stöta och komma för nära.

Det är väldigt skönt på ett sätt för man får breda ut sig utan att någon riktigt ifrågasätter eller blir sur.

Man får vara för sig själv och inte bli störd.

Fast man kanske behöver bli just sedd...

Så nu när jag inte är stor som ett hus längre så känns jag mer i vägen, folk ger mig arga sura blickar och tycker jag är ivägen.

Jag måste trängas med kreti och pleti och blir störd mest hela tiden.

Jag blir sedd, fast jag egentligen inte behöver det längre...

Absurt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilket bättre sätt att starta det nya året genom att avsluta något gammalt och avdankat? Tack och hej!     ...

Då Jag försöker ta mig framåt men försvinner i mängden, blir undanskuffad. Når aldrig fram... Men blicken är fokus. Nu Jag har vänt om. Försöker tränga mig förbi och bort, blir bortmotad. Vet inte vart jag ska ? Och blicken är tom. ...

Prinsen bad om att få cykla till Vällingby redan på lördagkvällen. "Jag kan ju cykla så får jag en liten cykeltur!" Vilket stärkande argument för en som uppmanar till all sorts aktivitet. Jag nappade ju självklart på idén... På söndagsmorgonen vakn...

Varför?

Du är så totalt jävla pantad din vidriga ursäkt till mänsklig livsform. Fatta att dina vidriga tankar lyser igenom och förgiftar allt som är normalt och lugnande... Du är rakt igenom totalt rutten. Försök acceptera det så kan alla andra gå vid...