Glad Påsk!

önskar

Maria o Leo

Bild 1 från 2002 och Bild 2 från 2012....

Förändring var orsaken till att vi skulle besöka Väddö i första hand. Jag skulle bli intervjuad av en föredetta kurskamrat som håller på med ett projekt om förändringsarbete och då sammanställt ett litet frågeformulär som hon gärna ville ha besvarat.

Som vanligt har jag ju då väldigt svårt att se förändringar eftersom jag ju har mitt sätt att allt måste ske under minsta möjliga motstånd då såklart definierat av mig själv. Med det sagt så är jag högst medveten om att mitt sätt troligtvis inte betraktas som "minsta möjliga motstånd" av flertalet. Men det är MITT sätt.

Förhoppningen var ju att vi skulle få se ett Väddö i vårdräkt, men vädrets makter hade en liten annorlunda önskan; Det blev ett Väddö i vinterskrud istället. På ett sätt passande eftersom just det året vi var där var det en ovanligt kall och långvarig vinter. Men lite udda kändes det dock...

Vi satt på första parkett i de nya dubbeldäckarna som numer trafikerar sträckan sthlm-norrtälje. Snöfritt och vår...

Ju längre norrut vi kom...ju mer vinter.

På Väddö var det riktig vinter!

Det var härligt att kliva in på skolan igen och mötas av välkända ansikten! Vi hade turen att vara där samtidigt som gamle rektorn, en riktigt cool typ som Leo alltid gillat också. (Kan ju friska upp ert minne och nämna att första skoldagen på Väddö så hade ju Leo spanat in vem det var som bestämmer på skolan och letat upp rektorn för att fråga efter extranyckel när han låst sig ute! :-D) Så det var kul...

Det börjar verkligen bli en vana nu att folk inte känner igen mig och min lärare som inte tittar till tappade kilon var tom hon tvungen att erkänna att även hon såg nu...

Och såklart så träffade vi fina Britsy som ju Leo betraktar som sin reservstorasyster... :-)

Härliga möten och intervjun gick bra. Sen hann vi med att käka lunch där också. Gott som vanligt.

Jag tog mig även till vågen, den där mackapären som jag hade sån ångest över att kliva upp på vid anländandet till Väddö då det begav sig. Nu är vågen min vän och bekräftade tydligt och klart att jag har förlorat 135 kg i kroppsvikt...

Ett sant och riktigt värde som säger mig att jag har 10 kg kvar tills jag når min drömvikt, en siffra som varit så svåråtkomlig och svävande i det dolda. Näst intill omöjligt, men nu är det inom räckhåll.

Så tillbaka till det där med förändring? Tja. Så totalt och så omvälvande. Japp, allt är förändrat!

Börjar med slutet av dagen...

Vad glad jag är att jag tog oss tid till att besöka Älmsta skolan trots det ogästvänliga vädret. Eftersom jag inte visste riktigt hur lång dagen skulle bli så brydde jag mig inte om att förvarna att vi skulle komma, utan hann vi så tänkte jag att vi droppade förbi och att alltid skulle vi få träffa på nån som vi kände.

Vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen och vart alla höll till numer, men vi kom lagom till mellis så de höll ju till i matsalen turligt nog.

När vi var påväg mot matsalen så kommer Leos dåvarande klassföreståndare Hasse gåendes och Leo kände han igen när han såg oss. Leo fick världens bamsekram och jag såg hur Leos spänning över besöket släppte i det ögonblicket. Underbart! Hasse var verkligen en toppenlärare och ett enormt stöd för Leo under väddö vistelsen. Dom hade haft gympa så ett par gamla klasskamrater hälsade igenkännande när de kom ut från omklädningsrummet påväg mot klassrummet. Hasse kom ihåg att Leo och Elis funnit varandra och umgåtts en del, så han släppte in Leo i omklädningsrummet så han fick överraska honom där inne. Och väldigt glatt överraskad han blivit av att se Leo! :-)

Medan Elis bytte om så gick vi vidare till matsalen för att kanske hälsa på nån mer fritidsfröken som kanske kom ihåg oss? Och jo då... där fanns Iréne som visst komihåg oss mycket väl så hon bjöd in både mig och Leo att få lite mellis i oss. Det tackade vi inte nej till, och nu hade även Elis anslutit så vi hade en trevlig fikastund tillsammans. Nu kände sig Leo mer bekväm och ville nog visst stanna kvar på fritids en stund (vilket han först inte ville) :-)

Väl på fritids hittade de till utklädningshörnan och vips var Kanälgpiratediscotrollet och Pirathulahulavlickanninjatrollet födda! De hade en trevlig stund tillsammans och även de andra barnen anslöt.

Det var så härligt att se att vänskapen finns kvar. Så jag kan bara tänka mig hur fint det måste ha känts för Leo.

Jag är så glad att vi hann med besöket till skolan, och det var verkligen en lyckoslump för i vanliga fall på måndagar brukar Elis åka hem tidigt, men inte just idag! Snacka om tur för oss! Mer tur skulle det visa sig att vi hade då vi även stötte på Elis mamma inne på ICA som jag trodde att vi skulle missa.

Ibland fattar även jag kloka beslut lärde jag mig av idag...

Bilder på trollen, och orsaken till Väddöbesöket kommer mer om vid ett senare tillfälle...

Nu måste jag ladda om eftersom jag ska på en andra intervju imorgon för ett sökt jobb!

Det krävs ju lite klara tankar för sånt...