AL

15 augusti 2010 22:04

Känner med dig - inte kul att vara orolig för att bli mer orolig....

Om du vill kanske du kan få en tid för samtal via telefon? Jag har prövat terapi via telefon och det fungerade utmärkt.

Hoppas du kan få stöd av samma person. Du har ju redan jobbat med den här biten - känns det som om du har hjälp av det?

Kram

Maria Eriksson

16 augusti 2010 09:38

Jag har ju faktiskt hennes mobilnummer och fråga får man väl alltid göra? Så det ska jag göra... jag har tom ett svagt minne av att hon sa hör av dig när det är dags igen...

Jag klickade väldigt bra med henne faktiskt, så hon var/är ett enormt stöd för jag kan höra vad hon säger fortfarande kring kringelkrokiga tankar.... :-)

Anette

21 augusti 2010 10:09

Det känns som om du har "mycket" nu. Jag skulle vilja att du även försöker flytta fokus och tänka på, att trots att det är jobbigt och rörigt just nu, så har livet oftast en förmåga att reda upp sig över en tid. Med risk för att låta klämkäck : det ordnar sig! men tänk efter , på något sätt brukar det ju det eller hur?! Hör av dig om du behöver något! Hav förtröstan, det går bra, med jobb, pengar, op allt även om det ser rörigt, mörkt ut just nu!!

Maria Eriksson

23 augusti 2010 10:33

Jag vet att det löser sig. På ett eller annat sätt. Man ska inte oroa sig, men det är även bra att lyfta fram hjärnspöken i dagsljus så att de blir belysta och fösvinner...