Jag är i mål nu så jag äntligen kan ta mig vidare och framåt. Jag är tillbaka där det började fast på ett helt annat sätt. Ett bättre? Det återstår att se...

Men att få börja jobba på Stockholm vatten igen det känns som om det finns ingen annan väg; Jag har nog i mitt stilla sinne varit på väg dit igen hela tiden. På väg tillbaka. Det är nog inte kemi jag brinner för; Mer VATTENkemi i alla dess former. Stockholm vatten har påverkat mitt val av studier, Stockholm vatten har varit en stor del i hela mitt yrkesverksamma liv. På gymnasiet, alltså när jag var 18 år, gjorde jag mitt specialarbete på Stockholm vatten. Jag var ute på Lovö vattenverk och gjorde en jämförande studie av två analysmetoder på prover från olika punkter från själva vattenverket. Jag älskade det jag gjorde, men ack så rädd och tvivlande på mig själv och min förmåga. Efter gymnasiet så sökte jag in till universitetet och sökte även jobb på Stockholm vatten. Veckan efter jag påbörjat mina universitetsstudier ringde de från Stockholm vatten och ville ha dit mig på intervju, men jag sa nej eftersom jag redan påbörjat mina studier. I kemi...

På universitetet fastnade jag för de kurser som innehöll mycket laborerande; Provtagning och anlyserande. Att undersöka ta reda på saker och presentera anlysresultat, sen det där att dra slutsatser...det finner jag fortfarande komplicerat eftersom jag är så grymt noggrann och skeptisk! Jag behöver tydliga trender som kan enkelt verifieras.

Jag läste kurser som kretsade kring vatten på ett eller annat sätt, så även där kom det in i bilden och fördjupade mitt intresse...

Den anlytiska delen vann tillslut så jag blev analytisk kemist för att få hålla på med spännande instrument.

Sen blev jag klar med studierna, eller ja.. NÄSTAN klar eftersom jag ju fick jobb på ett analyslaboratorium medan jag kämpade med min examensrapport. Jobbet tog överhand och rapporten blev bortprioriterad men jag trivdes! På Analytica, som labbet hette, blev jag kvar i två år sen var det dags för omorganisation och jag var sist anställd och fick gå. Men då dök det upp! Chansen att få jobba på Stockholm vatten! Och jag bara visste att DET jobbet måste jag ha. Och det fick jag. Där blev jag sen kvar i 12 år...

Jag har alltid trivts på Stockholm vatten som arbetsplats i helhet, vissa arbetsuppgifter har väl varit för rutinmässiga för mig egentligen för att jag skall trivas fullt ut, men mitt trygghetsjag har alltid vunnit så det var bra. Då...

Sen försämrades ju min hälsa gradvis under åren jag jobbade där, och så var jag mammaledig, drabbades av mitt livs värsta sorger under perioden; Det hände alldeles extremt för mycket på det personliga planet. För mycket av det negativa, så det satte så klart sina spår...

Så att katastrofen var total när det blev tal om uppsägningar är väl en lätt underdrift; Vad i helvete skulle det bli av mig? Stor som ett hus, arbetsförmåga till 50% tron på mig själv som alltid, alltid sviktar var väl i den djupaste avgrund man kan tänka sig...

Vad skulle det bli av mig?

Ja det vet jag ju nu. Allting föll på plats och det ena ledde till det andra.

Så nu är jag i mål. Nästan 4 år har gått och nu är jag alltså tillbaka igen.

Tillbaka för att avsluta på ett mer värdigt och frivilligt sätt?

Det återstår att se.

Nu börjar det.

Nu börjar det nya...

Nu.

Stundar nya tider...

Nu.