"Fröken modig vågar dansa salsa fast hon inte kan..."
/Fröken underbar
(Har ni inte lyssnat; Lyssna!!)

...eller Fröken Svår...eller Tant Bitterfitta... eller Syster Självömkan...dom slåss om tid hela tiden de där rackarna.

Men jag provade på i alla fall och hade riktigt roligt fram tills dess att man ska dansa parvis och två och två. Hålla i varandra. Trampa inom varandras privata område som man inte riktigt valt själv, och så dettta jävla cirkulerande och byte av partner. Och så kropps dofter! Och så dansa efter givet mönster räkna steg...Gaaaah!

Nej...pardans och jag är helt enkelt icke-kompatibla.

Jag verkligen tål inte kroppskontakt från folk jag inte valt själv och känner trygghet med.

Det gör helt enkelt ONT i huden och illamåndeskänslor.

Totalvidrigt blev det när jag fick se mig ...eller rättare sagt mina ben i den stora spegeln och samtidigt vara omgiven av så mycket perfektion på det området...

Jag hatar helt enkelt mina ben svavelosande och intensivt. Punkt.

Men bortom självömkan när jag kravlar mig fram ur det snåriga; Visst uppskattade jag enormt att se dessa otroligt duktiga människor som behärskar den här dansen! Det är vackert, sensuellt och helt otroligt jäkla läckert! Och självklart begriper jag att de hållt på med detta ett tag, att det krävs lite övning.

Nej, dans är bäst för sig själv...då kan jag åtminstone njuta och slappna av och ÄLSKAR det!