Ja. Rent kroppsligt vill säga. Den sitter som en pulserande värkande klump på vänster sida i höjd med höftbenet fast bak i ryggen och strålar liksom inåt. Prover visar att organen gör som de ska åtminstone. Det är väl för väl...

Koncentrerad oro ger fysisk smärta i specifik punkt.

Undrar varför min hamnat just där?

Är det för att det är i området där det höll på gårejält galet i sommras efter blödningen efter operationen?

Kanske...

Och jag klarade inte alls av det där tempot med att vara springande vikarie. 

Självkänedom verkar jag ju ha åtminstone. Och självförtroendet kan jag skaka fram.

Men självkänslan. Den satans självkänslan...

Och stress under oförberedelse det går helt enkelt inte. Just nu eller alltid?

Tillbaka på ruta ett igen då. Nej förresten... jag vet inte alls var jag är längre.

Helt borttappad...

Vart ska jag gå?