"Genom att begränsa sin kontext till att bara gälla likasinnade uppnår man normalitet.
Det kan vara livsfarligt, men det kan också vara livsnödvändigt. Varje människa har behov av att åtminstone tillfälligtvis få uppleva sig normal." 
/Jonas Gardell

Det är ju så. Det är så träffande och igenkänningsfaktorn är så rysligt hög...

Jag läser "Torka aldrig tårar utan handskar" och jag inser att påtvingat utanförskap handlar om att ge sig själv rätten att leva så man förlorar behovet av att ständigt sträva efter att "vara som alla andra" och vara det man är.

Nämligen sig själv utan att oroas...

Och om detta är det mycket jag vill säga, men orden behagar inte formera sig till något begripligt...

Snart har jag ett papper som jag kanske kan rama in och hänga upp på väggen där det står att jag har en fil.kand i kemi.

Och till vilken nytta?

(förutom den enorma tillfredsställelsen att ha slutfört någonting...den är maxad)

Men för övrigt?

Att den här utvecklingstjänsten inte blev av stack hål på mig.

Ett stort jävla hål som känns omöjligt att täta.

Jag sprack och vet liksom inte hur jag ska bli uppfylld igen?