12 år är en väldans lång tid. Nästan som en hel evighet fast tiden har stått stilla. Allt är förändrat men det mesta är sig likt... Konstigt känns det, konstigt är det.

Undrar hur det skulle vara att ha en 12-årig dotter istället för en 11-årig son? Jag kan liksom inte ens gissa mig till hur det skulle vara. Fast visst undrar jag emellanåt...

Mina ORD ligger därute i sajberspejs; come.to/ord finns kvar men jag kommer inte åt någonting så jag kan inte ta väck det. Det vill jag väl inte göra, men jag skulle vilja komma åt för att redigera, skala av och bort kanske...

Men jag är glad att de finns där, speciellt att jag dokumenterat så väl kring just Josefin.

Det helt absurda behandlingen på akuten...

Förvirringen jag kände/känner kring huruvida missfall eller för tidig födsel...

ORD är bra. ORD är bäst....