...är avståndet ganska så stort. Eller?

Jag fick iväg ytterligare ett utkast av rapport-eländet i fredags. Kändes lite skönt och befriande.

På fredagen begav jag mig iväg för att lyssna  på "Skriet från vildmarken" (bara gruppnamnet gör ju en ganska nyfiken...)

Jag hade fått upp ögonen för dem efter att ha träffat huvudaktören i gruppen på vuxenpartajet jag var på för några helger sedan.  En trevlig bekantskap från Norr som addade mig på fejjan och min vana trogen kollade jag ju lite närmare på profilen och fann att även han tillhörde värdinnans många vissjungande vänner.

Lyssnade lite på det smakprov som fanns på hemsidan och läste texterna från ytterligare en hoper sånger. Och jag gillade det enormt! Påtalde det och blev inbjuden till höstens stora konsert de skulle ha i fredags.

Jag bestämde mig ganska sent att gå så det blev att jag tog mig dit själv. Konsert tänkte jag, spelar ju inte så stor roll då. Nu visade det ju sig att konsertlokalen var en inte allt för stor källarlokal och publiken en ganska trogen återvändande publik så ensamheten upplevdes ganska påtaglig, fast under själva spelandet märktes den ju inte av, då njöt jag i fulla drag!

Presentationen av front-mannen "Ulven" beskrivs som "Dynamisk, demonisk estradist" och det är en synnerligen passande beskrivning. Jag får också tankarna att vandra till Demian, Sundström och Wadling för att försöka mig på någon sorts beskrivning av hur det låter.

 Jag är såld iaf och texterna berör mig mycket...är det nåt jag är svag för så är det vacker

hantering av ord på enklast möjliga sätt!

Stämmningen var på topp och det var lätt att ryckas med. Härlig kväll!

Det blev en tidig kväll för jag avvek ganska snabbt efter avslut, men hann framföra min uppskattning innan gick iaf.  Jag hade ju nämligen lovat bort mig själv som flytthjälp på lördagen. Då min hjälp behövdes senare än jag trott hann vi med ett besök till vällingby innan. När kallelsen väl kom och vi väl var framme så var lassandet avbrutet för tillfället då det hämtades mer ända borta i Uppsala, så Leo och jag trillade in lagom till rast som innebar glöggparty hos grannen. Snopet men ack så trevligt.

Flyttlasset dröjde så det blev dags att förbereda, eller ja iordningställa eftersom ju huvudrätten tedan stod och puttrade, så min flytthjälp för dagen bestod i att hacka sallad och förbereda vitlöksbröd samtidigt smuttandes på ett glas vin! Dubbelt snopet, men även det något man kunde stå ut med!

När sen flyttlasset väl kom så var det fler medföljande bärhjälpar, så inte ens då var min hjälp behövlig.

Så dagen förlöpte på ett lite annorlunda sätt än jag tänkt mig, men jag beklagar inte det allt för mycket måste jag ju villigt erkänna...

Så det blev en glädjefull helg om än något kontrastfull; Från rödosande varm källarlokal på söder till blåskimmrande

hypermodernt gästvänligt radhus i Skarpnäck.
Underbar helg med strålande människor...

Tacksamheten är stor...

 

Sara

5 december 2011 10:23

Lter som en härlig helg! Kul att du gillade Ulvens uppträdande :)

 

Maria

5 december 2011 10:45

Ja! Jag är grymt nyfiken på alla andra konstellationer bland dina vänner också...jag älskar ju sån typ av musik i det lilla intima formatet, men ägnat allt för lite tid till det. Hoppas vi kan gå tillsammans vid nåt framtida arrangemang! :-)

http://nustundarnyatider.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilket bättre sätt att starta det nya året genom att avsluta något gammalt och avdankat? Tack och hej!     ...

Då Jag försöker ta mig framåt men försvinner i mängden, blir undanskuffad. Når aldrig fram... Men blicken är fokus. Nu Jag har vänt om. Försöker tränga mig förbi och bort, blir bortmotad. Vet inte vart jag ska ? Och blicken är tom. ...

Prinsen bad om att få cykla till Vällingby redan på lördagkvällen. "Jag kan ju cykla så får jag en liten cykeltur!" Vilket stärkande argument för en som uppmanar till all sorts aktivitet. Jag nappade ju självklart på idén... På söndagsmorgonen vakn...

Varför?

Du är så totalt jävla pantad din vidriga ursäkt till mänsklig livsform. Fatta att dina vidriga tankar lyser igenom och förgiftar allt som är normalt och lugnande... Du är rakt igenom totalt rutten. Försök acceptera det så kan alla andra gå vid...