Jag tittade på min prins häromdagen och insåg hur mycket bättre han mår nu, eller i rättare sagt så insåg jag hur tufft han hade det hela förra läsåret.

Vi har hittat aktiviteter som han gillar. Han har kompisar (en riktig bästis har han fått, de går till skolan tillsammans på morgonen, de rings och umgås så fort tillfälle ges. ) Det funkar i skolan (skolan är iofs ett kapitel för sig, men det tar vi en annan dag) på det personliga planet funkar det och vi har fått rutiner för läxor (tack och lov för läxhjälp!) Han berättar frivilligt om hur det är i skolan.

Det funkar. Det rullar på.

Då hör han av sig...