12 år är en väldans lång tid. Nästan som en hel evighet fast tiden har stått stilla. Allt är förändrat men det mesta är sig likt... Konstigt känns det, konstigt är det.

Undrar hur det skulle vara att ha en 12-årig dotter istället för en 11-årig son? Jag kan liksom inte ens gissa mig till hur det skulle vara. Fast visst undrar jag emellanåt...

Mina ORD ligger därute i sajberspejs; come.to/ord finns kvar men jag kommer inte åt någonting så jag kan inte ta väck det. Det vill jag väl inte göra, men jag skulle vilja komma åt för att redigera, skala av och bort kanske...

Men jag är glad att de finns där, speciellt att jag dokumenterat så väl kring just Josefin.

Det helt absurda behandlingen på akuten...

Förvirringen jag kände/känner kring huruvida missfall eller för tidig födsel...

ORD är bra. ORD är bäst....

Hej!

Jag heter Maria.

Jag är inte bara mamma.

Jag är tvåbarnsmamma...

Du föddes i gränslandet.

Men visst fanns du.

DET minns jag tydligt...

Nya superslimmande supertights verkar ju göra nytta. Effekten ska ju vara att kramas ur likt en svamp. Och den uppnås ju...

Känner mig som en uppstoppad korv med för trångt skinn. Supersexigt...

Så jag struntar väl i att skriva...

Det är ju tur att man kan få bli positivt överraskad kring service ibland. Mitt avloppsproblem var avhjälpt inom en halvtimme efter det jag ringde och påtalade felet...fastighetsskötaren hade fått uppdraget när han satt i bilen utanför min port. Han var lite fascinerad över att det fanns 4 olika avlopp i mitt lilla badrum och gillade min innovativa lösning på placeringen av avloppsslangen från tvättmaskinen.

Han fixade att jobba och prata samtidigt den människan! Herregud! Han uppdaterade mig om hela sitt liv på den korta stund han var där!  Synd att han var gift... ;-) Trivsamt är det att möta trevliga människor.

Ljus i sinnet tog jag mig till möte på AF för kartläggning av min framtid.

Mörk i sinnet var jag när jag gick därifrån. Inte pga av bemötande , det var hur positivt som helst.

Det är jag själv som mörkar till det i vanlig ordning. Oförmågan att se. Den bergochdalaktiga tillvaron i humör/oro.  Skuldkänslorna över att inte kunna se...

Fast å andra sidan. Som ångestdämpande tilltag har jag lagt mig till med att städa.

Det är ju inte så illa?

Ett tydligt tecken på välmående för mig är känslan av det viktiga att ta hand om mitt hem.

Utan pekpinnar.

Utan krav.

Bara för att jag är värd det.

Och Prinsen trivs...

Liten stor lycka i det vardagliga.

Infinner sig till slut.

Och ljusen brinner om kvällen på avskalat bord.

DÅ kommer jag till ro...

Hoppfullt möte på AF. Solen skiner så promenadlusten infinner sig. Väl hemma ringer jag om en räkning för att säga att pengar kommer på måndag, men får nej och får en föreläsning i hur värdelös man är när man inte kan betala i tid och man "får minsann se till att lösa det på något sätt". Detta var andra gången så jag var liksom lite extra värdelös. Och så vips var man nere och krälade på botten igen.
Förlåt mig för mina urusla prioriteringar; Förlåt mig...

Parterna i målet blickar lika oförstående på varandra och tänker: "Hur fan kan man resonera som så?"

Det är så det är, i den bistra kalla oförstående verkligheten....

Bli aldrig FATTIG; Det är dyrt som fan...

Har svarat på så mycket frågor idag att det snurrar runt i skallen. Svårt med enkätfrågor när man alltid tycker man ligger mittemellan svarsalternativen. 

Men svaren visade att jag platsar att vara med i studien

Kanske blir man lycklig efter internetbaserad KBT?

Det återstår att se...